tisdag 18 juli 2017

Snart sex år...

Snart har det gått 6 år sedan vi för första gången kom till Lönntorp som husfolk.
Som vi kunde konstatera redan då vi var och tittade på stället, så fanns det mycket potential på tomten.
Terrängen var mer eller mindre ovårdad då Lönntorp var till salu. Skogen hade vuxit hög och som det så lätt går då man inte tar hand om terrängen, så är det mest sly och ogräs som tar över. Där var det inte fanns småträd, så frodades kirskål, älgört och mjölkört eller rallarros, som den också kallas.
Jag tänkte sätta upp några jämförelsebilder, så som jag också gjorde för ca två år sedan.
På den första bilden får jag också presentera årets nyhet, nämligen en flaggstång;

söndag 17 juli 2016

Nystart i köket...

Efter en lite längre period, då vi inte har varken haft möjligheter eller motivation till att utveckla Fritidstorpet, så hoppas vi nu på en nystart gällande inspirationen i alla fall. Vilka möjligheterna är återstår att se - en månad i taget...

Det var på försommaren, som vi gick in för att måla om i köket och trots att vi är fullständigt medvetna om att golvet måste bytas så fort det är möjligt, så beslöt vi oss för att måla golvet ändå.

Utgångsläget för stunden är att vi med möjligast små finansiella medel skall åstadkomma möjligast stora förändringar i riktning önsketorp.
Som jag nämnt tidigare, så såg vi ett stort potential i Lönntorp, då vi kom hit första gången - vi såg genast att det med mycket små medel skulle gå att få torpet till "vårt" torp.
Utomhus skulle det krävas en större insats, men den får ta den tid den kräver.

Att dessa små medel sedan blivit mycket stora på grund av orsaker som inte vi blev informerade om och heller inte kunde upptäcka före köpet är förstås mycket beklagligt.

Jag skall här sätta upp några jämförelsebilder, som i stort sätt inte krävt mycket mera än målfärg - Ottossons linoljefärg - och lite snickarkunskaper...

Så här såg det ut första gången vi kom in i stugan...

...och så här ser det ut idag.

Eldstadshörnet före...

...och efter.

Matplatsen före...

...och efter...

...och ur en annan synvinkel.

Då vi för några år sedan bytte taket, så blev det en del virke kvar, som vi kunde använda till annat. I samband med målandet av golvet, så rev vi bort den gamla diskbänken - dels för att den vara ganska låg och vi tyckte inte heller om den 80-talsstil som den representerade.
Diskbänken är långt ifrån färdig, men redan klart bättre än de två tvättfat på ett gammalt skrivbord som fått agera diskbord under försommaren...

Virkesrester från takprojektet...

Som socker på botten har jag sparat köksspisen!
Vi har konsulterat två eldstadsmurare, undersökt rök-kanalerna och spisen själva och nu senast förra veckan anlitat en sotare med erfarenhet av gamla eldstäder och skorstenar. Han kom mycket långt till samma slutsatser som vi själva efter allt konsulterande och undersökande. Därefter genomförde han vissa modifikationer i rökkanalen och nu har vi kunnat elda;


Det är ganska svårt att med ord beskriva hur det känns att äntligen kunna elda i köksspisen - köksspisen som var en av de största orsakerna till att vi fastnade för Lönntorp.
En fungerande köksspis var ett måste då vi höll utkik efter ett fritidsställe...

Bakugnen är fortsättningsvis igenmurad och obrukbar, men det skall väl ordna sig i något skede...

tisdag 21 juni 2016

Förra sommarens djur...

Medan jag försöker samla mig för att ta itu med den här bloggen igen, så tänkte jag ta mig en titt på några djur jag lyckades fånga på bild förra sommaren.
Något speciellt blev det inte, utan snarare årligen återkommande vänner. Jag kanske kan börja med den minst välkomna vännen:



Men inte är huggormen den enda krälande varelsen på Lönntorp - här finns nog snok, ödla och...



...groda.


Bland fåglarna finns förstås en fågelart, som jag kommer ihåg att vi for och tittade på då jag var liten. Min far hade fått höra i byn att det fanns ett sund, där det fanns ett svanpar. Idag är kanske speciellt knölsvanen inte direkt en sevärdhet och sångsvanen är inte helt ovanlig idag mera heller.


Den andra stora fågeln som regelbundet besöker vår strand är gråhägern.


Sen' blir det lite svårare att avgöra vad det var för fågel som häckade uppe på vindsvåningen;


Att dom som bodde i ena knutlådan var talgoxar kunde man dock inte ta miste på. Här har vi en lite filur, som tar sig en titt på sin framtida miljö - dvs. friheten!


Frida var givetvis inte riktigt nöjd då fågelungarna tog sig sina första flygturer - eftersom flygturerna inte alltid var fullt kontrollerade, så kund turen sluta på marken och det hade blivit ödesdigert ifall Frida hade varit lös.


Den kanske mest imponerande synen var då vi plötsligt hade fyra älgar på stranden, fast på bild fastnade bara tre. Det började med ett plaskande i vassen och jag trodde att det var frågan om svanarna som förde oljud, men nähä, det var dessa varelser som dök upp.


onsdag 8 juli 2015

Bryggan i tur...

Rubriken ger ju nästan en bild av att vi skulle vara systematiska då vi grejar på Lönntorp, men det är nog bara en illussion. Ända från början har det varit klart att Lönntorp inte skulle bli en belastning som innebär en massa "måsten". Vi har haft den inställningen att man gör det man känner för just för stunden. Varken på hälft varande projekt eller opåbörjade projekt springer bort eller blir färdiga av sig själv, så man kan alltid återgå till det gamla eller börja med något nytt då andan faller på.

Den här gången blev det något nytt.
Som jag skrev i förra inlägget, så har några vintrars isar farit lite illa med bryggan, så jag beslöt mig för att vi skulle försöka räta upp den och se hur den mår så där allmänt sett.

Det är trevligt nu då pojkarna börjar vara så stora, starka och intresserade att man får hjälp med fysiska arbeten.
Först gällde det att skruva loss en stor del av bryggdäcket, för att komma in i kistan;'


Som det brukar, då det gäller bottenlösa bryggkistor, så hade troligtvis en stor del av stenarna runnit ur kistan under årens lopp. Det var med andra ord inte så mycket sten i kistan.

lördag 4 juli 2015

Fyra års förändring...

Då vi beslöt oss för att ta oss an att förvalta Lönntorp - kan man äga mark som alla naturens varelser brukar och lever på? -, så var det klart att vi inte skulle ha någon tilläggsbudget, för att göra några ingrepp som skulle kosta något.
Vi fick tillgång till Lönntorp i september 2011 och tillbringar nu vår fjärde sommar här. Budgetmässigt har det inte skett några ändringar, vilket betyder att vi hållit oss till projekt, som mer eller mindre inte kostat något med undantag för taket, som måste förnyas för att förhindra förfall och fuktskador.
För det mesta handlar det ju då förstås om utomhusprojekt i terrängen.
När man håller på med dessa projekt blir man till en ganska stor del blind för förändringarna och därför kan det ibland vara bra att jämföra lite bilder från då och nu.

Här kommer en liten kavalkad med bilder från främst september 2011 och nu:

Vi kan börja med välkommen-vyn, som var en ganska dyster historia då vi kom hit första gången - det mesta var igenvuxet och solen hade det inte lätt att hitta ner till marken.


Idag ser det ut så här:


Förutom att det har varit att bearbeta marken, så har vi fällt största delen av skogen som fanns på tomten - det blev mer eller minder en +/- 0 affär rent ekonomiskt sett.
Vid Holken ser man oxo ganska bra hur det har blivit ljusare;