tisdag 22 maj 2012

Maj i stan'...

Majmånad är den mest intensiva månaden då det finns barn i huset, dessutom är det också då många har ärende till en snickare. Gällande barnen så är det skolutflykter, idrottsevenemang, diverse olika avslutningar och till på köpet har vi en nybakt student som har sin dimission nästa vecka. Allt detta betyder att det inte blir så många besök på Lönntorp, vilket i och för sig inte är illa eftersom orsakerna till frånvaron är trevliga.
Det blir för oss att ta vara på den vår som erbjuds en hemma i trädgården i stan' - och inte skall vi klaga!

Välkommen!

Just nu är det en hel del som blommar i trädgården

ett av krikonträden

krikonblomma

gullviva

förgätmigej och maskros

klematis

eken blommar

Just nu lutar det oxo åt det hållet att det kan bli en hel del vinbärssaft nästa vinter.

vinbärsblom

lördag 19 maj 2012

Byggnadsvård, del 6 och lite annat

...eller kanske det borde vara lite byggnadsvård, del 6 och mycket annat. Angående byggnadsvård har jag egentligen bara ett par bilder på golvet i rosenkammaren - hur det ser ut nu då nästan allt är tömt ur golvet. Ja och så var det de där med plast ja...

plast?


Det är klart att det finns en hel del plast här och där på Lönntorp, eftersom förra ägaren hade ett företag som tillverkade plastprodukter. Utan att vi visste om att förra ägaren hade detta plastföretag så frågade vi före köpet målmedvetet om det vid tidigare ingepp använts plast i någon form - då fick vi ett klart och entydigt svar att så inte var fallet!

oxo på havsbottnen

Inte vet jag om det ursprungligen har varit tänkt som någon form av underlag för en sandstrand - i såfall fungerar det inte som underlag utan snarare som överkast nuförtiden.
Det är just detta som jag har att invända om diverse metoder att motarbeta naturen för att få den så som man vill ha den - i det långa loppet tar naturen ändå över och då är det som en gång var tänkt som en frälsning snarare ett problem! Få se hur vi får bort detta plast.

Förra veckans fredag var det högt vatten, och då tänkte jag mig att jag skulle ge mig på vassen som ligger överallt. Tack vare det höga vattnet så var det ett ypperligt tillfälle att dra i land liggande vass som ligger i viken. Vattnet var så högt att stövelskaften med nöd och näppe räckte till vid piren. Som redskap hade jag en vasskärare som jag skaffat för ca 10 år sedan. Det blev en vacker "kanal" som var ca 3 meter bred och sträckte sig längsmed halva piren. Eftersom det duggregande hade jag inte kameran med mig så jag tänkte att jag kan ta en bild följande morgon. Här är den bilden:

en fd "kanal"

Som jag sade så var vattnet högt på fredagen - men, men på lördagen kunde man gå torrskodd i min lilla "kanal". Nå, all vass som man lyckas bärga, vare sig det syns eller inte, så är hemåt.

vass vid bryggan

Lördagen var en vacker dag då hela familjen var samlad på Lönntorp och då passade barnen på att ta sig en första roddtur i viken.

barnen ute och ror

Ibland undrar man nog hur det är med oss människor. Vi funderar, planerar hittar på och bygger och får trots allt en hel del icke fungerande lösningar. Då jag på Lönntorp i gräset hittade en gammal dörr och lyfte upp den så fick jag återigen ett bevis för naturens övertag över mänskligheten:

byggt utan ritningar

Troligtvis har detta fungerat förträffligt utan inneluftsproblem!

Nåja nu några intryck från dagens snabbvisit:

harsyra på en stubbe

ännu finns det vitsippor
Som en liten naturrapport kan kanske oxo nämnas att på fredagen då vattnet var högt blev det för högt för doppingboet som var förankrat i vassen som ligger ytter om bryggpontonen. Resultatet var att det hamnade på drift och kråkan fick sig ett välkommet eftermiggadsmål i form av skäggdoppingsägg. Idag, drygt en vecka senare har doppingarna fått ihop det till ett nytt bo. Vi skall hoppas att det lyckas bättre denna gång...

måndag 7 maj 2012

Byggnadsvård, del 5, lilla kammaren

På grund av en på många sätt mycket osympatisk, men ändå en av de mest efterlängtade filurerna hamnade jag att ändra på en rubrik här i min blogg. Jag fick lov att ändra på "Fåglar vi sett" till "Fåglar vi sett eller hört" - antagligen vet du varför. Denna filur har jag bara sett en gång, men inte missat ett enda år av mitt liv - jag talar så klart om GÖKEN! Den hörde jag då jag hade kaffpaus. Jag skulle hålla min kaffepaus i den vita kaffegruppen nedanför torpet och satt mig i en av stolarna med utsikt över fjärden - Jag klarade mig utan kaffe på kläderna, fast det högra bakre smala stolsbenet behagade stå rakt åvanför en sorkgång i marken. Hur som helst så fortsatte jag med lilla kammaren efter kaffet.
Nu var det dags för golvet, som vi helt enkelt ville veta hur det är uppbyggt i.o.m. att vi visste att det är en betongkaka i bottnen och säljaren intygade för oss att det inte använts plast någonstans i byggnaden då han sanerat.
Konstruktionen påminde mycket om väggen mot köket - skålning med bergull emellan, med papperssidan uppåt, men ingen metallfolie här inte.

tur att jag åt lunch före jag rev golvet!
Jag vet inte om jag är ensam om att ha en uppfattning om att det lite glänsande transparenta fladdrande föremålet till vänster skulle kunna vara plast!!

Precis som i väggen så hade någon kommit på den goda iden att söka inkvartering på ställen där det är svårt att komma åt för värdfolket

ingång till lägenhet i källarvåningen...

Det var bara att ta fram stora sopsäckar och börja fylla dem med (det är väl ett palindrom) gammal bergull. Bergullen var placerad direkt på en plastfolie! som låg på en bitumenbestruken betongkaka. Golvbjälklaget var avvägt med kilar på bräder som även dom låg på plasten. Bräderna var spikade! genom plasten och bitumenen fast i betongen vilket förståss fått fukt att krypa in i bräderna, så ställvis var de i ganska dåligt skick.

dålig bräda
Skadorna i golvet var förhållandevis små enligt min åsikt, med tanke på att det fanns bergull direkt på en plastyta som punkterats ner mot marken och golvet var lackat med något slitstarkt lack - troligtvis uretanlack som bildar en tät yta.

För mig är det ofattbart att folk skall pressa mineral- och glasull på alla tänkbara och otänkbara ställen. Rent teoretiskt fungerar det ju, bara man ser till att fuktvandringen elimineras. Teorin höll ändå i Lönntorp inte längre än till att genast då man lagt det diffusionstäta materialet, som skall skydda bergullen från markfukt, så punkterar man det med en massa spikar. Detta är tyvärr mycket vanligt - det samma gäller förståss väggar. Kostruktionsmässigt skall ju plastfolien ligga så nära inomhusluften som möjligt för att förhindra den varmare och därmed fuktigare luften att tränga fram till ullen.
Mineral- och glasull klarar sig inte utan diffusionstät folie eftersom dom inte klarar av att bli fuktiga utan att förstöra anliggande konstruktioner. Om jag inte har helt fel så har mineral- och glasull en ungefärlig fuktupptagningsförmåga på 0,5% av sin egenvikt - efter det är ullen våt, vattnet rinner neråt och upptas av underliggande, ofta träkonstruktioner. Katastrofen blir fort ett faktum då ullen måste omges av plast som i sin tur inte tillåter de nu fuktiga träkonstruktionerna att torka, utan det börjar lätt att bildas bl.a. mögel osv.
Ser man på naturfiberisolering, som t.ex. linull så har den en fuktupptagningsförmåga på ca 20 - 25% av sin egenvikt, först efter det börjar det rinna vatten på konstruktionerna - och inte ens det är ännu katastrof eftersom ullen tillåts torka p.g.a. att den inte omges av någon diffusionstät folie. Torkar ullen så kan den uppta fukten från konstruktionerna och därmed torkar allt så småningom. Förklaringen är ganska enkel om vi tar ett exempel: Naturfiberullen består av en massa tunna naturfibrer, medan t.ex. glasullen består av en massa tunna glasfibrer. Naturfibrerna kan transportera fukt inom sig från sin ena ända till den andra medan glasfibrerna enbart kan transportera vatten i flytande form på sin yta. Man kan experimentera med att sätta två flaskor med ett par cm vatten på bottnet, på öppningen sätter man gummikorkar genom vilka man sticker en glaspinne i den ena flaskan och en träpinne i den andra flaskan så att dom når bottnet.
Efter några dagar är flaskan med träpinnen tom och träpinnen torr, medan flaskan med glaspinnen troligtvis har kondens på hela insidan och mängden vattenmolekyler i flaskan är oförändrad.

Ja-ja det var en liten predikan!

Nu blir det för oss att fundera hur vi skall göra då vi skll sätta in ett nytt golv i kammaren. Just nu är där uppifrån räknat plastfolie, bitumen, betong, bitumen & plastfolie - en sak är i alla fall klar! Ytan blir ett skurgolv av gran!

Som en avslutning på rivningen kan jag inte låta bli att sätta upp några bilder på allt som rivits ur kammaren - jag blir varje gång lika fascinerad av hur rummet inte blir märkbart större medan mängden avfall alltid är ansenlig.

urtagen isolering
Ett lass panel hade jag redan fört då jag tog denna bild:

panel & golv

Jag har alltid en känsla av att jag aldrig skulle få allt att rymmas i det rum det är taget ifrån - dessutom på ett vis så att ingen märker att det finns där ens!

Tillagt 8.5.2012:

Kanske jag skulle sätta till en lite förmildrande dom angående berg- och glasull: Det är klart att det finns en hel massa byggen och konstruktioner som har lyckats med berg- och glasull, men det är trots allt frågan om större risker man tar. Det finns större risker för fuktproblem i dessa konstruktioner och då när skadan är skedd, så är kraven på åtgärder för det mesta mycket större, än då man använder sig av naturmaterial, som har en mycket större förmåga att förhindra skadan. Om sedan skadan är skedd så har oxo naturmaterial en helt annan förmåga att återställa fuktskadade konstruktioner själv. För husägaren blir det då mera frågan om att åtgärda orsaken till skadan.

söndag 6 maj 2012

Byggnadsvård, del 4, lilla kammaren

Nåja, det tog en liten tid innan jag kom mig för att fortsätta med "ljusröda rummet", "rosa kammaren", "lilla kammaren", "kalla rummet" eller "rosenkammaren" - beroende på vad man vill kalla kammaren.
Det fanns en dryg vägg, där panelen satt kvar ännu kvar. Solklart var det från början, att den sista väggen skulle bjuda på något - ren' på basen av det faktum att det fanns en smyg runt dörrkarmen. Jag kunde vänta mig någon form av fyllning.
Det första jag kunde konstatera var att det under panelen fanns en brädvägg, bestående av vågräta bräden, vilket förståss skvallrade om fyllning - nu bestod spänningsmomentet då av frågan "vilken slags fyllning?"
Det var bara att plocka bort en kort brädstump och skära upp pappen.

uppskuren folie

Detta var vad jag hittade först. 100mm bergull med pappersytan ut mot rummet och på skålningen under bräderna en pappers-plast-metallfolie (vet inte vad den heter) med den reflekterande metallytan in mot isoleringen.
När jag öppnade mera så kunde jag konstatera att det bakom bergullen inte fanns något annat än bakugnens mur, som bar spår av den stockvägg som en gång funnits och som bakugnen murats emot.
Eftersom stocken tagits bort en bit över bakugnens övre kant så blev det från kökssidan fri tillgång till bergullen som endel inneboende inte varit sena att upptäcka.

ett vinterviste i sommartorpet

bakugnsmur med titthål till köket

Resultatet av väggrivningen var att jag kunde konstatera att ca 70% av den gamnla timmerväggen blivit ersatt av resvirkesstomme och isolering.
Fråga mig däremot inte vad tanken med löst sittande isolering och folier har varit för det kan jag inte svara på. En intressant detalj var oxo att skålningen var 150mm och isoleringen 100mm vilket betydde att den var fastspikad med en brädlapp i övre kanten, så att den inte skulle falla ihop i en hög - vilket den tydligen gjort på det stället som mössen gnagat av pappen.
Nu gäller det att fundera på vad vi skall göra med väggen då vi skall återskapa den.


torsdag 3 maj 2012

Välkommen maj...

Första maj firades traditionellt med besök på Borgå torg och Runebergsparken där vi lyssnade på manssång. Traditionen bjuder oxo på nygräddade vofflor med jordgubbssylt och vispgrädde. Efter denna runda var det igen dax för Lönntorp. Första sillfrukosten på Lönntorp. Mormor och morfar var på besök och det förargliga var att dom hann fara förän vi kom ihåg att bjuda dem på färsk björksav, som pojkarna tappat ur var sin björk.

Nu gick det inte att vänta längre - havet såg för lockande ut på kvällskvisten - vi bara måste sjösätta första "båten"

första "båten" sjösatt - här uppdragen på land igen.

Första roddturen gick med pojkarna runt grannholmen och sedan studerade vi vattendjupet på olika ställen i viken.
Som man ser på bilden, så är vattnet mycket lågt, som det brukar vara på våren, och det ger en enastående chans att bekanta sig lite mera med bryggan. I och för sig är bryggan en ganska stor gedigen grej bestående av en stockkista med lock och en grov landgång. Efter vintern har jag dock haft en känsla av att bryggan flyttat på sig ett stycke - vilket låter ganska osannolikt för en brygga av denna kaliber - trodde jag! Nu var ju inte allt precis så som jag trodde

bryggkistans inre
Det är nog inte mycket sten att tala om inne i kistan, så det är klart att högvattnet gjort precis vad det velat med bryggan. De uppstickande stenarna har bara sett till att bryggan inte gett sig helt och hållet iväg.

bryggan har lagt sig på stenarna

Efter att högvattnet tagit tag i bryggan, så har det lagt ner kistan på några stenar i stället, vilket innebär att hela bryggan är mycket sned och ganska hög - vi skall se vad vi kan göra åt saken. Jag har nog bara på något vi på känn att det inte riktigt är högst uppe i min prioritetsordning gällande saker att göra på Lönntorp.
Efter att vi pojkar varit på sjön och sedan kliat oss i skägget och konstaterat oj-oj, det här ser inte bra ut så begav vi oss upp till huset, där mamma hade hittat en ny (den andra) plats för det vita kaffemöblemanget. Det var en betydligt trevligare avslutning på dagen att kolla in möblemanget än att beskåda bryggeländet.

vita kaffegruppen

Här skall vi nog sitta många gånger i sommar...

Adjö april...

...men inte riktigt ännu, vi skall först stanna kvar lite i april och njuta av att vi kommit ut till Lönntorp i ett strålande solsken.

solsken i torpet

Lite pysslande och grejande inomhus för att sedan fira kväll. När kvällen började komma, så kom den inte ensam utan den hade några gäster med sig:

Vitsvanshjortar på besök

Eftersom vi för tillfället inte har något som hjortarna skulle kunna förstöra, så tyckte vi det var trevligt med besöket.

Följande morgon var det lördag och det var dags att ta i tu med lite uppgifter utomhus. Det som alltid är lika välkommet både bland stora som bland små, är en ordentlig brasa, för att få bort kvistar och dylikt.

en vårbrasa

I vårt fall är det nog inte bara frågan om kvistar, utan det blev en brasa som brann i dagarna två och ändå är det svårt att upptäcka var på tomten det finns mindre trädstammar, ris och grenar än för två dagar sedan.

Endel unnade sig en liten fiskepaus under dagen

fiskepaus

Den största lyckan var nog att få fiska - eftersom det inte blev något utöver det.

En liten belöning då man stod och vaktade brasan på kvällen, var vår första aftonrodnad

första aftonrodnaden

Efter att grovgöran var avklarad så kunde vi inte låta bli att ta in våren i torpet oxo. Tillsvidare bara en liten del, men dock! Sättet vi gjorde det på var att ta bort innerförnstren från köksfönstret mot havet. In kom naturens ljud fast förnstret var stängt och då vi öppnade fönstret för första gången sedan hösten glömde vi förståss att stänga det i tid, vilket myggen såklart lade märke till. Ärligt talat var det nog inte bara glömska utan det hade helt enkelt inte funnits mygg tidigare kvällar och nu var dom plötsligt flere hundra!

trevligt med öppet fönster

Nu får vi säga adjö till april!