söndag 26 augusti 2012

Taket läcker...

Som jag konstaterat tidigare så har vi inte fått mycket regn på Lönntorp i sommar, men en av de få gånger det kom regn, så råkade jag märka att det vid takgiren närmast skorstenen droppade in lite vatten.
Det hela kom lite som en överraskning eftersom säljaren garanterade att taket håller tätt. Själva sade vi åt säljaren att det säkert är taket som är det första projektet vi måste ge oss på - han sade då å det bestämdaste att det inte finns någon orsak att fundera på taken ännu på en tid.
Helt klart såg man vid giren närmast skorstenen och runt skorstenen att det fanns stora torra fuktfläckar. Återigen försäkrade säljaren att dom fläckarna är gamla och att orsaken till skadan är åtgärdad.
Nu har det då visat sig att säljaren inte kände till hela sanningen.

skorstenen och giren där vattnet läckt in.

Det var ju bara för mig att ta och öppna taket inifrån, för att bilda mig en uppfattning om situationen. Man blir alltid lite rädd då det gäller tak.

första lilla hålet

Metallfolie! och papper med plastyta förståss!

spånskiva + vatten = icke bra!

spår efter "underhyresgästerna" även här

bergull, glasullsskivor och murket trä

I det här skedet blev jag nog lite orolig. Bergull som ligger direkt mot trä och skålningen som spånskivorna satt fast i var ganska mjuk vid det här laget. Men samtidigt blev det lite blandade känslor, eftersom en del av det trä som jag såg, såg mycket bra ut - det är bara att fortsätta riva!

isoleringen bortplockad

För en som inte varit med och titta på gammalt förut, kanske denna bild ser skrämmande ut, men det var i detta skede som jag kände en viss lättnad - skadan verkar vara mycket begränsad och själva takstommen är i ganska gott skick.

blottad gir

På samma gång som denna bild visar i hur gott skick det hela är, kan man i högra övre hörnet (röd ring) se att det inte är så svårt för vatten att tränga in - troligtvis precis lika lätt som för dagsljuset.
På utsidan finns det en förklaring till att det blivit som det är.

brustna takplattor

Där som vattnet läckt in har helt enkelt takplattorna brustit, och brustit har dom gjort eftersom det på detta ställe fanns ett fäste för en "bro" via vilken man kom till skorstenen. Vikten av eventuella sotare och andra takvandrare har tryckt ner plattorna tills dom brustit.
Trots att takbron varit orsak till skadan så har den bidragit till att minimera följdskadorna i och med att själva fästet fungerat som ett enkelt tak över hålet.


"takbron" framför skorstenen

Nu gäller det att ta sig en liten funderare över hur vi skall gå vidare...




lördag 25 augusti 2012

Morgondimma...

...det var första gången vi upplevde dimma på Lönntorp. Det var inte någon riktig tjocka, men alldeles tillräckligt för att man inte skulle se Abborörarna.

dimmig utsikt...
Det är ett helt nytt landskap som öppnar sig i dimma - speciellt mycket ser man det på vegetationen. När det är torrt och vackert har man inte någon som helst uppfattning om hur många spindelnät som omringar en, då man rör sig i naturen - för att inte tala om hur många man i misstag förstör på sin vandring.

en enkel liten grästuva.

blåbärsris i skogen

När sedan solen började ge sig till känna började det oxo uppenbara sig nät högre upp

ett lite oorganiserat nät...

...och ett klassiskt spindelnät högt uppe i aspen.

Under besöket på Lönntorp som ägde rum förra veckoslutet kom jag mig oxo för att sätta några spjälor i holken - enligt invånarnas önskemål.

holktrappan utan spjälor..

...och med!

Tyvärr var detta veckoslutet då vi fick erfara att Lönntorp är ett ställe dit oxo algerna hittar. På fredagen fanns det inga, men på lördagen hade de uppenbarat sig.

ingen trevlig syn...

Eftersom lördagen var en av de få kvällar under hela vår historia på Lönntorp, då hela familjen var samlad så slog vi till med kräftskiva som avslutning på dagen.
Kvällen började vi förståss med en bastu och vi har kunnat konstatera förut att vi alla sex personer ryms på laven samtidigt - bara varannan sitter vid väggen och varannan vid framkanten av laven så går det bra!

...vem har sagt att man inte kan äta kräftor i en gul miljö?

SKÅL!




Några "projekt"...

...generellt sett kan man väl påstå att det inte varit någon speciellt händelserik sommar, annat än att det var vår första sommar på Lönntorp.
Mycket har det funnits att upptäcka för både liten som stor. Vi har försökt att inte göra så stora ingrepp på varken natur eller byggnader denna sommar, eftersom vi velat se hur Lönntorp fungerar som sådant. Allt som är skapat av människohand på Lönntorp har ju säkerligen varit tänkt att fungera och fylla någon uppgift och då är det tråkigt att rasera något man inte sett fungera först.
Det som inte tillkommit av människohand är förstås allt sly, småträd och vassen - dem kan man alltså ge sig på utan att ha dåligt samvete.
Trots att jag började med den ljusröda kammaren i våras, så har det inte hänt mycket på den fronten under sommaren. Något smått nog, men det återkommer jag till i ett senare inlägg.
Byggtekniskt har det egentligen bara hänt en sak och det är arbetsbänken i "verkstan'"

...säkerligen skulle man klara sig så här - men jag beslöt mig för att göra något åt saken...

...först gällde det att få ut det som var i vägen...

...nåja, så var det gjort!...

Ett stycke stomme...

...å så var det färdigt.

Visst blev det lite enklare att hålla reda på sina verktyg och dylikt.
Det är inte direkt en nackdel heller att förra ägaren lämnade kvar en frys i verkastan´- inté för något annat, men glassbilen stannar förståss direkt utanför Lönntorp.

Jag skall samtidigt passa på att sätta upp några saker som vi gjort utomhus.
Mor i huset har bland annat sysslat med att få fram gammalt kulturlandskap som i tiderna funnits på tomten. Ett av dom platserna är omgivningen kring källaren.

...lnadskapet öppnar sig sakta men säkert kring källaren...

...som i sig oxo blir vackrare hela tiden.
Fast vi har fällt en hel del träd på Lönntorp, så känns det ibland som att det inte märks. När man ser på bilden av jordkällaren så ser man ju att det finns flere träd kvar uppe på källaren - men det som ingen märker är att det för ett år sedan varit kanske 10 st. träd utöver dom som är kvar.

Den aldunge som fick lov att bli ved i somras, märks däremot nog - eller kanske man rättare sagt märker att den inte finns mera, eftersom den tog en hel del av eftermiddagssolen vi torpet.

aldunge som skymmer eftermiddagssolen.

...ingen aldunge som skymmer eftermiddagssolen!

Lidret lyckades vi också börja städa denna sommar

lidret under arbete...


fredag 24 augusti 2012

Några händelser...

Nu måste jag småningom få ifatt tiden igen. Det har inte blivit så mycket skrivet på sista tiden - därför skall jag nu försöka samla en bildkavalkad från sommaren igen.
Jag börjar med några saker som för många definitivt hör till sommaren:

Det blev inte mycket denna gång...
Vi hade den turen att vi blev erfbjudna en optimistjolle, bara vi kommer efter den - och det gjorde vi såklart:

Optimistskola på gång...

...ut på lite öppnare vatten


Första riktigt egna kantareller från egen tomt.

Några små "vänner" hade vi oxo denna sommar. Eftersom Frida är en katt, så har hon vissa instinkter och dom i sin tur betyder att vi övriga i familjen begåvas med diverse mindre kreaturer. Det vanliga har varit näbbmöss, inburna på mattan. Några sorkar har oxo fallit offer för Frida. Grodor är intressanta, men närkontakt visar för det mesta att det trots allt inte är så intressanta. Ödlorna blir av med sin svans och olika insekter blir ett bra kosttillskott ibland.
Det var sedan plötsligt en dag mot slutet av sommaren som Frida kom in på mattan med en ny gåva. Vid första ögonkastet tyckte jag att det var en skogsmus, men färgen och teckningen var annorlunda. Jag beslöt mig för att ta mig en närmare titt vilket förståss betydde att Frida blev av med sin trofé, men hon tog inte så illa upp.
Den lilla krabat jag sedan hade i min hand var lite omtöcknad och rostbrun med vit mage - lång kropp och ganska kort svans. Pälsen var silkeslen och mycket vacker:

...en av våra bekantskaper...
Jag har dragit den slutsatsen att det var en småvessla - som tycks ha återhämtat sig och årevänt till sina jaktmarker skall vi hoppas. För Frida är det förståss en konkurrent, men vi som rör oss på två ben ser gärna att Frida och småvesslan samarbetar, eftersom det innebär färre små oinbjudna vintegäster i torpet under vintern.

En annan vän var den stackare som vi kallade Justin - jag vet inte vad det var för en fågel, men den hade helt uppenbart blivit föräldralös i rätt tidig ålder. På basen av besöken så tycks Justin ha klarat sig relativt bra trots allt - det blev återkommande besök under flere veckors tid och han växte till sig mycket bra.

Justin på besök.

Riktigt bland dom sista dagarna kom pojkarna på att tallen vid stranden är ett utmärkt utkikstorn, från vilket man kan hålla koll på båtarna som drar förbi i farleden.

utkikstallen




tisdag 14 augusti 2012

Nu är det minnen....

...åtta och en halv vecka gick det innan vi sov i våra egna sängar i stan' igen. Flickorna bodde ju i stan' och jag var ganska ofta hemma och kollade bl.a. post, då jag ändå var i snickeriet. Som det märks på bloggen, så är jag inte direkt inspirerad till att ta fram PC'n på Lönntorp - inte har vi TV för den delen heller. Mycket skönt att få leva i en egen värld som är just precis sådan som man ser den för stunden - all övrig "onödig" information från övriga samhället skapar inte oro i själen i onödan. Sist och slutligen är det bara en liten bråkdel av det som sker i omvärlden som faktiskt berör och påverkar oss.

Här kommer igen en liten bildkavalkad från sommaren:

eftermiddag på försommaren

någon sångare, antar jag

kan det bli mera torp?

aftonrodnad

kvällssol

Emsalö runt

åskväder - men inte hos oss!

Från många olika håll har vi fått förstå att det skulle ha varit en dålig sommar i år - dålig är ju förstås ett mycket relativt begrepp, men i det här falle talar vi, som så ofta när det gäller somrar - vädret!
På Lönntorp har vi inte kunnat klaga. Om jag inte minns helt fel så hade vi en regnig dag och dom övriga gånger det regnade var det frågan om ganska korta skurar. Trots den lilla mängd regn vi fått i sommar så har naturen klarat sig mycket bra eftersom luften varit mycket fuktig hela sommaren, vilket har gjort att det varit dagg varje morgon.

Ett gott exempel på hur vädret ofta har varit är den sista bilden i detta inlägg. Gråblå åskmoln över fastlandet och klart med några lätta moln i skärgården. Precis som åskvädret på bilden, nådde inga andra åskväder heller ända fram. En helt vanlig finsk sommar är kanske de ord som beskriver helheten bäst.