tisdag 6 november 2012

Byggnadsvård, del 7...

Jag har lite bättre tid att befatta mig med bloggen just nu, eftersom jag råkat ut för det som kan kallas för mången snickares öde - en av mina maskiner bet mig. Jag har alltid sagt att man skall behandla snickerimaskiner som djur. Man skall ha respekt för dem, men man får inte vara rädd - det märker dom genast! Och så gick det - men ingen fara jag har 9 1/2 fingrar kvar!

Det vara bara ett litet sidospår - egentligen tänkte jag ta upp några tankar kring ytor av naturmaterial.

Vi börjar i februari 2009, då vi var i Südtirol och var inkvarterade på en f.d. klasskamrats bondgård. På gården bedriver hennes familj ett ekologiskt lantbruk och håller sig med gamla lokala lantraser då det gäller deras mjölkkor, får och hönor.
Alla byggnader på gården är av trä och helt utan någon form av ytbehandling - enligt husfar kan man, ifall man ytbehandlar lika bra skaffa syntetiska material. Ytbehandlingen förstör enligt honom träets enastående egenskaper.
Denna gård är en gård som jag gärna lyfter fram då man diskuterar byggnadsvård, naturmaterial och gamla metoder. Om någon kan påstå att någonting är beprövat och man vet att det fungerar, så är det husfolket på denna gård - gamla delen är över 700 år gammal och den nya har "bara" ca 350 år på nacken. Som en liten jämförelse kan nämnas att mineralull har funnits i ca 60 år!

obehandlad ladugård

Helt generellt använder man i Südtirol obehandlat lärkträd för utomhusbruk och obehandlad fura eller gran innomhus. Husfar Johnny betonade oxo det obehandlade virkets antiseptiska egenskaper då det används i t.ex. kök.

Oxo i modern arkitektur använder man sig av obehandlat trä, så som denna moderna fjällfasad uppe i skidcentret  Kurzras:

modern fjällfasad

Detta var en liten utflykt till trakter, som trots allt har ett liknande årstidsmönster och därmed temperaturväxlingar som vi här i norr.

Samtalen med Johnny var mycket intressanta eftersom många av hans tankar överensstämde med mina egna. Redan före vi besökte Südtirol, var jag fast övertygad av att man inte behöver ytbehandla träytor, ifall man inte vill göra det av estetiska skäl. För att kunna få mina tankar bekräftade så har vi, då vi renoverade hemma i stan' lämnat baksidan av uthuset obehandlat. Brädfodringen byttes år 2007 och så här såg den ut nu på sommaren:


Lite har väggen grånat, där stänkvatten kommer åt att blöta ner väggen vid regn.

Det är intressant hur mycket det har skrivits om moderna färgers fantastiska egenskaper i jämförelse med de traditionella färger som fanns förut. Det hat utförts diverse olika tester som skall bevisa det ena eller det andra - ofta är det ganska enkelt att se vilka intressen som ligger bakom dessa "undersökningar" och då kan ofta slutresultatet vara givet redan före själva testet.

Det är ganska enkelt att dra sina slutsatser av många av dessa undersökningar om man läser lite mellan raderna. I det senaste ingenjörs-slutarbete jag kollade hade man tagit sig tid att jämföra olika färgkvaliteter med hjälp av praktiska test - i 5 månaders tid!! Man hade utsatt målade brädlappar för naturen i 5 månaders tid - de hade med andra ord inte genomlevt alla våra årstider ens!
På ett annat ställe kan man läsa att nymålade traditionella oljefärger (linoljebaserade) är de tätaste och inte släpper igenom fukt medan nya s.k. plastfärger är elastiska och släpper igenom mera fukt. Men kom ihåg, detta gäller nymålade ytor - det brukar sällan bli problem då något är nytt. Efter ca 10 år har linoljefärgen kritat och föråldrats så den släpper igenom fukt mer eller mindre obehindrat vilket är bra med tanke på de återstående 10 - 20 åren. Plastfärgen däremot har ställvis gått misste om sin elasticitet, spricker upp och ger vatten fritt tillträde till träytan under. Resultatet blir att plastfärgen inte klarar av att transportera ut de stora mängder vatten som finns under och senast då panelen fryser på vintern så lossar färgskiktet och börjar flaga ordentligt.

Om någon har trott att man idag bygger ventilerade brädfodringar, för att det är en bättre konstruktion så har den nog trott fel - det är bara dagens, för industrin lukrativa färger som inte klarar av vårt klimat på annat sätt!

Har du någonsin tänkt på att den luftspalt som finns bakom brädfodringen i moderna konstruktioner samtidigt kyl ner ytterväggen på vintern eftersom den av väggen uppvärmda luften i luftspalten stiger uppåt och försvinner under takfoten, medan det sugs in ny kall uteluft underifrån. Det om sk. moderna energisparande konstruktioner!

Jag skall här avsluta med en bild tagen 2010 av en stockstuga byggt 1984 (26 år gammal) som tidigare målats med rödmylla, men för dryga tio år sedan beslöt man sig för att måla den sydvästra väggen och knutskallarna med modern täckfärg, så den skulle vara bättre skyddad för väder och vind - det skulle ha varit bättre att lämna det ogjort! :



Ytan såg relativt bra ut, men det var enbart det elastiska färgskiktet som höll ytan samman - stocken höll på att bli blomstermylla. Som synes står stugan oxo på pelare, helt enligt dagens principer - mullbänk och krypgrund gör ju att de nedre stockarna lätt ruttnar hette det ju!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar