tisdag 20 november 2012

Teorier...

Som skolelev var jag mycket intresserad av allt som hette geometri, trigonometri och fysik. Då det stod något av dessa ämnen på läseordningen så blev jag glad.
Jag vet inte egentligen vad det var som fascinerade - men så här i efterskott har jag kunnat komma orsaken på spåren. Det måste ha varit frågan om någon form av trygghet i sin kunskap. Det fanns ett logiskt samband och saker och ting går att bevisa eller motsäga.
Tryggheten uppstår, då man inser att kunskapen baserar sig på något som är lika för alla - man kan argumentera med eller mot alla som känner till formlerna. Precis som många andra gossar så trodde jag mig ha hittat en av nycklarna till förståelse för min omgivning och intresset för matematik och fysik kvarstod.
Lyckligtvis var jag inte lika intresserad av allt i skolan, vilket innebar att jag inte kvalificerade mig för högre studier i dessa teoretiska vetenskaper - jag har alltid varit mera lämpad för praktiska sysslor. Men mitt intresse för matematik och fysik kvarstår - men kanske då snarare den del som gäller tillämpningar i det praktiska livet.

Som dom flesta av oss vet, som är intresserade av byggnadsvård och ett naturnära praktiskt leverne, så är det ju tyvärr så att lagstiftning och direktiv angående byggnadsrelaterade frågor och oxo utveckling av byggnadsmaterial och metoder oftast handhas av sådana som varit tillräckligt duktiga för att få studera på högre nivå. Det praktiska kunnandet och förståelsen för naturliga processer och förlopp kommer ofta i andra hand, eftersom dom ofta rubbar den tidigare nämnda tryggheten.

Med denna något komplicerade inledning vill jag egentligen bara med hjälp av några exempel komma fram till att man skall hålla ögonen på skaft, då det gäller metoder, material eller föreskrifter som väcker minsta lilla misstanke hos en. Oftast lönar det sig att tro på det som är förankrat i praktik och följer naturlagarna, medan det som baserar sig på diverse teoretiska formler och uträkningar kan användas till att manipulera om man inte är uppmerksam. Nu kommer jag till de omtalade exemplen:

Det var en gång 3 pojkar, som bodde några dagar hos en bonde. När de skulle ge sig iväg, frågade de bonden vad han skulle ha för kost och logi. Bonden begärde 30 €, alltså 10 € för varje pojke, och det fick han, varefter pojkarna begav sig iväg.
Men efter en stund kom bonden att tänka på att 30 € kanske var för mycket, varför han skickade sin dräng efter pojkarna med 5 €. Drängen tänkte emellertid att ingen skulle upptäcka, om han själv skulle behålla 2 € och därför gav han bara 3 € åt pojkarna, alltså 1 € per pojke.
Varje pojke har alltså betalat 9 €, och 3 x 9 € = 27 € och drängen behöll 2 €. Det blir sammanlagt 29 € - eller hur ?!?! men det borde ju bli 30 € ?!?!

Det är klart att här finns en hake - den finns i sammankopplandet av två skilda saker på ett sätt så att läsaren inte skall märka det. Det är frågan om medvetet vilseledande - av en författare som vet var felet ligger. Detta exempel är så enkelt att läsaren inser att slutsatsen inte stämmer.
Följande exempel är oxo så enkelt att man inser att slutsatsen är felaktig, men här är det inte frågan om vilseledande utan det är ett tydligt bevis för att teoretiska uträkningar inte nödvändigtvis överensstämmer med verkligheten:

Akilles som är löpare, skall springa i kapp med en sköldpadda. Han kan springa 10 gånger så fort som djuret och därför ger han sköldpaddan ett försprång på 100 meter.
Starten går och efter 100 meter kommer Akilles till den plats, där sköldpaddan startade. Under tiden har denna tillryggalagt 1/10 av den sträcka, som Akilles sprungit, dvs. 10 meter. Akilles springer dessa 10 meter och på den tiden han behöver för detta, har sköldpaddan tillryggalagt 1 meter.
Akilles springer 1 meter och sköldpaddan hinner med 10 cm. Akilles springer 10 cm - osv.
Akilles kommer alltså oupphörligt närmare sköldpaddan; avståndet mellan dem kan vi räkna ut till en billiondels millimeter eller ännu mindre, men sköldpaddan kommer alltid att ligga ett stycke framför löpatren. Han kommer aldrig att hinna i fatt den.

Ja, du kan räkna om och om igen - i teorin kommer Akilles aldrig fast sköldpaddan!

Det är i detta som faran med teoretiskt utsatta gränsvärden och förskrifter ligger. Alla slutsatser man drar utgående från ett teoretiskt resonemang behöver inte vara lika uppenbart oförenliga med verkligheten som det här nämnda, utan en stor del är så komplexa att de vilseleder vilken teoretiker som helst, som saknar praktisk erfarenhet eller kunskap.

Tänk dig bara att Akilles är fukt och sköldpaddan ett nyutvecklat material som skall förhindra fukt från att tränga in i väggkonstruktionerna - är det inte fantastiskt! Då kommer ju fukten aldrig förbi det nya materialet - eller hur?!?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar