fredag 14 december 2012

Granhämtning...

Det är visserligen redan flere dagar sedan vi var på Lönntorp, men jag kommer att skriva om besöket nu ändå, eftersom det var ett lite speciellt besök - det var första gången vi var efter julgran från Lönntorp. Låt vara att granen är avsedd för vår terrass i stan', men ändå är det en julgran.

Det hade varit en minimitemperatur på -19,9º C och maximitemperatu på + 0,4º C sedan senast.

Nåja, till granbestyret - det finns ju en hel del att välja på:

kanske lite i minsta laget...

...räcker nog inte heller...

...här måste det ändå finnas någon passlig...


För den 9-årige trädfällaren var det tur att den valda granen inte var större. Dom är lite bångstyriga och faller inte alltid åt det håll som man tänkt sig - granarna alltså!

Nej, det är inte Elsa Beskov - det fanns inte rödmyllade arkitektritade skolådor på den tiden!
I detta vinterlandskap kunde man helt enkelt inte bara fara därifrån utan att låta pojkarna leka lite i snön. Det var pulka och miniskidor som gällde.


En liten rundvandring för att kolla att allt är i skick, gav vid handen att det är ganska många djur i rörelse. Främst är det frågan om diverse olika klövspår och så här inför jul är det troligtvis räven som raskar över isen - men alla spår är inte så stora. I skydd av lilla träbåten kunde man hitta spår av någon sorts mus.


Jag tycker att all form av livstecken, som t.ex spår i snön på vintern är sympatiska. Det sätter fantasin igång och man formligen ser hur denna mus har skyndat från ett ställe till ett annat. Får man dessutom syn på detta lilla djur i några repriser, så blir det ju en individ som man delar omgivning med.

MEN! det är otroligt hur denna lilla idyll kan förändras då man av samma lilla individ hittar spår inomhus, vid brödlådan - då var det inte så romantiskt mera!

Ja, men det skulle ju handla om vår första julgran från Lönntorp - den står nu i stan på bastuterrassen och ser trevlig ut:




måndag 3 december 2012

Ett litet steg...

...för mänskligheten, men ett stort steg för människan kan man kanske säga då jag idag helt på egen hand skottade infarten till Lönntorp. I vanliga fall är det ju ingen bedrift, man det är faktiskt mitt första större fysiska projekt sedan jag blev en medborgare med 9 1/2 fingrar. Snart kan jag nog återgå till snickrandet.


Ja, det har då blivit vinter igen. Lämpligt till lillajul kom snön. I södra Finland var det en snöstorm som hette duga. 35 m/s i byarna och den högsta uppmätta enskilda vågen på Finska viken var 9,4 m hög. Vindriktningen var dessutom ovanlig, eftersom det var en ostlig storm. Lyckligtvis är det den lämpligaste vindriktningen på Lönntorp, med tanke på skydd, så inga synliga skador hos oss inte.

Då blir det väl inget annat än att fräscha upp lite minnesbilder från Fritidstorpet i snöskrud:



Det är faktiskt is hela vägen, men jag tror inte man skall våga sig ut ännu!

Lägsta noterade temperatur sedan senast, var -15,4º C utomhus och +3,4ºC inomhus. Vid detta besök var temperaturen -11ºC. Det börjar nog bli dags att fundera på att få något annat än tjärpapper som isolering mellan köket och den ljusröda kammaren som har direktkontakt med naturen för tillfället.


Allt har vi på grund av omständigheterna inte fått färdigt för vintern, men tack vare den torra inledningen på vintern så är ingen större skada skedd ännu åtminstone.

Några äpplen blev oxo oplockade.


Som avslutning har vi här ett fint exempel på hur mycket fukt det är som kondenserar då temperaturen faller i snabb takt. Från +5º till - 15º på ett par dagar i kombination med ett ouppvärmt rum. Det är klart att det mesta kondenserar på glasrutorna som blir kalla genast, men inte förblir själva husstommen oberörd av fenomenet för det. Därför är det så viktigt att alla konstruktioner och material är fuktbuffrande!