måndag 11 mars 2013

Ändrade planer...

När solen börjar titta fram igen, så börjar det genast klia i fingrarna - dom som man har kvar ;o). Man borde helt enkelt göra något. Det var bara att packa med en matsäck och så for vi iväg till Lönntorp. Tanken var att vi skulle börja ta oss en titt på ytterväggarna - kanske då speciellt sovkammarens sydöstra vägg, som vi vet att har någon form av plastförstärkt metallfolie mellan brädfodringen och timmerväggen. Där det finns kvar någon timmervägg alltså!
Precis som förra vintern, så kom snön den här vintern redan före marken hade frusit. Det innebär förstås att det är lite dåligt med tjäle som i sin tur betyder att det är lite dåligt med att fälla skog, så vi har en ganska mörk tomt fortfarande.


Så här högt är solen när den är som högst just nu, vilket gör att det inte är blir så mycket sol vid torpet.


Lite sol kommer det in på köksgolvet, om man råkar vara på plats under den rätta kvarten på dygnet!


De träd vi har fällt förra året, har ändå resulterat i att vi får sol på jordkällaren. Just nu är det ju bara trevligt, men det kanske inte är det mest effektiva att ha en jordkällare i solen när det är het sommar.
Att bli och ta loss brädfodring från en skuggig vägg, när solen skiner som bäst på många andra ställen på tomten var inte så lockande, så vi började med att beskära de två äppelträd som finns på Lönntorp.
Någon hade tydligen kalasat på vinterns sista äpple lite före vi kom.


Det blev helt enkelt omöjligt att motstå frestelsen att bara njuta av en solig vinterdag. Siktet ställdes in på bryggan. Pojkarna fastnade på vägen och fortsatte sin flagglek, som blev på hälft i oktober.


Jag vet inte hur många olika bilder jag har med detta motiv, men att stå på början till piren och vända sig om - det är en syn jag inte blir mätt på:


Går man ner till stranden en dag som denna så får man räkna med att det är ganska mycket liv och rörelse på isen. Snöskotrar, vandrare, skidlöpare och fiskare. Sundet lite längre ut tycks vara ett bra fiskeställe:


Det som vi konstaterade, så fort vi närmade oss bryggan var, att vattnet är ovanligt lågt. Vi fick se något intressant, som var ganska informativt för oss. Vi har vetat att det är muddrat utanför vår brygga, men med roddbåt har vi inte fått en helt klar bild av helheten - men isen hjälpte till i år. En stor del av vår lilla fjärd innanför vassen är ganska grund, vilket betyder att då vattnet sjunkit, så har isen lagt sig på bottnet. Där var det är muddrat har vattnet förstås fortsatt att sjunka med den påföljd att isen oxo sjunkit lägre ner. Vi fick alltså se en grop i isen, där bottnet är muddrat.

det är en mycket flack v-formad skåra i isen

Efter en stund blev det mellanmål på bryggan:


...och dags för lite lek och äventyr igen.

Här hoppar gäddan på sommaren!

två platta äventyrare på isen

Dagens tävling vanns denna gång av mamma - det var hon som såg dom först. Visserligen hörde jag dem först, men det var hon som såg dom - örnarna alltså:


Det blev en liten snabbdiskussion tills vi beslöt oss för att inte ta fasta på min förra kollegas idée. Då jag för flera år sedan berättade för honom att man får gå barfota om man har hört göken - så kontrade han med "Aj, å om man ser örnen - får man gå nakiger då?"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar