torsdag 7 mars 2013

Reflexioner från snickeriet 4 - att bygga hus är som att laga mat!

Hur har jag kommit på denna liknelse? Den kan verka ganska långsökt, men jag skall försöka förklara.
Både matlagning och huskonstruktioner med därtill hörande byggnadsvård hör till mina stora intressen. Länge vandrade dessa två intressen på varsin sida om mig. Vid något oövervakat tillfälle, troligtvis då jag grejade med någon träbåt, så har dessa två intressen sträckt ut sina händer och se där - nu går matlagning och huskonstruktioner hand i hand. Det må sedan vara frågan om "lika barn leka bäst" eller något annat, men matlagning och huskonstruktion har mycket gemensamt.

Jag skall här skriva några påståenden. Vilket av mina intressen gäller dessa uttalanden?

- förr fanns det mycket lokala traditioner, som berodde på var man befann sig - i skärgården, lantbrukssamhälle, skogssamhälle eller fjällen t.ex.
- många av traditionerna var främst beroende av tillgång på råvaror, men oxo människans fysiska behov var riktgivande.
- förr anpassade man detta efter naturens årstider och fick planera på naturens villkor.
- detta var ett av de största projekt man hade i livet.
- bland "vanligt" folk var detta något man måste kunna i varje hushåll

Ganska mycket gemensamt, eller hur? Det finns nog mycket mera.

Vad har det hänt mellan då och nu?

I något skede kom industrin in i bilden i båda områden. Det måste gå fortare att laga mat och att bygga, man måste kunna laga vad som helst - när som helst under året. Blicken höjer sig över horisonten och de lokala traditionerna är inte lika intressanta längre, när man får så fina intryck och råvaror från andra regioner och länder. Det skapas regelverk och normer för allt. Inom matlagning skall allt, om möjligt lösas med halvfabrikat, färdigmat och ett pling. Inom byggbranschen skall det lösas med syntetiska material, diverse maskiner och ett sus.

Inom matlagningen har det lyckligtvis skett en utveckling som innebär ett steg i rätt riktning - intresset för vad man sätter i munnen och varifrån det kommer ökar. Man är inte villig att acceptera allt som industrin erbjuder. Lokalproducerade råvaror med lokala traditioner i kölvattnet har fått fotfäste.

I detta sammanhang måste man tyvärr konstatera att gemene mans intresset för byggnader skiljer sig väsentligt från matlagning. Intresset för och framför allt kunskapen om byggandet är långt efter. Gladeligen går folk till järnhandeln och köper en massa produkter utan att ens fundera på vad de innehåller. På förpackningarna finns det bara mycket begränsat med varningar - innehållsförteckningar finns sällan till påseende i affären.
Är man intresserad, så kan man t.ex.be att få ett datasäkerhetsblad på alla produkter som innehåller kemikalier - där finns upptaget vilka skadliga ämnen som finns i produkten. Finns för övrigt ofta oxo på internet. Genom att visa ett större intresse för vad man köper så sätter man press på försäljaren och därmed producenten att ta ansvar för sin produkt. Se hur det gick inom matlagning för E621, eller natriumglutamat som det kallas.

Är det inte så att fukt och vatten är skadligt för byggnader och byggmaterial? - ja så är det, därför innehåller vattenbaserade målfärger bl.a. antimögelmedel och konserveringsmedel så att färgen inte skall mögla i burken!

Nej, tacka vet jag entusiaster som håller gamla traditioner vid liv, tar hänsyn till naturen och förstår sig på meningen med livet - att skapa sig ett bo man trivs i, se till att man får bra mat och ta hand om sina efterkommor! Se bara på djuren.
 Det är ganska få som på ålderns höst beklagar sig över att de har sett sin familj för mycket, men inte har hunnit jobba så mycket som de skulle ha velat i sitt liv.

Håll koll på vad du lagar din mat av och håll koll på vad du bygger ditt hus av eller reparerar/underhåller ditt hus med - gäller oxo sommarstugor!

Det blev igen lite moralpredikan över det, men sånt' är livet ibland.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar