måndag 27 maj 2013

Familjeveckoslutets projekt...

Det tog faktiskt inte längre än så att återkomma.

Som jag antagligen har nämnt tidigare, så har vi delat upp byggnaderna på Lönntorp på det viset att vi vuxna och pojkarna huserar i torpet, medan flickorna får ta hand om holken och tågvagnen.

På detta vis kan vi kanske lite dela på arbetsbördan och med god tur så kan det kanske öka på inspirationen att skapa sitt egna lilla paradis.

På lördagen var det holken som var aktuell.
Städning inomhus inklusive köksskurning och fönstertvätt så långt som det var möjligt.
Det är fascinerade hur man med ganska små medel kan ändra på en miljö bara genom att putsa och få en känsla av att nu är det mitt.
Lite onödigt lösöre fördes ännu till lidret och sedan började de se ganska bra ut:

välkommen...

ännu lite snickerimaskiner under trappan...

inget fel på detta kök...

Nu skall vi ta en liten frågesport här mellan varven - bara för att kolla om du snappat upp något från tidigare inlägg, eller kanske är fiffig från förut.

Har bräderna på följande bild sågats med ram-, band- eller cirkelsåg?



Ja, ja, klart det är cirkelsåg - ett ganska bra exempel på hur en sliten och ojämn sågklinga kan ställa till det...

Förutom holkens städning, så tog vi oss en lite närmare titt på tågvagnen.
Jag började med att ta undan Göteborgsekan som stod så nära. Delvis för att gräset skulle börja växa där den stod och dels för att öka på inspirationen att få en gårdshelhet utanför vagnen.

Göteborgsekan flyttad...

Vi tänkte oss at vi skulle hitta ett lämpligt ställe i vagnen för att komma underfund med hur vagnen har "renoverats". All ursprunglig interiör är ju borta, så man fick utgå ifrån att alla vägg-, tak- och golvytor är förnyade.

Vi började från något som kanske varit ett badrum i något skede.



Väggarna och golvet tyder på att det i tiderna varit meningen att det skulle vara vattentätt. Skruvhål på väggen skvallrar om en lavoar och i golvet finns det något som liknar en golvbrunn.
Som man ser på väggen, så har funktionen inte varat så länge utan vattenskada och då har en del av väggen helt enkelt bytts ut mot spånskiva utan ytmaterial vilket säkert degraderat utrymmet till förråd.

Nåja till saken - bort med spånskivorna...



Hmm... direkt överraskad kan jag kanske inte säga att jag blev då jag möttes av denna välbekanta plastförstärkta metallfolie. Bakom folien fanns bergull och som bekant så är bergull ett ganska bra material då man är mus och behöver ett ställe att bo på.

lönnäsor...

Efter lite grävande fick vi fram hela konstruktionen. Den är förstärkt med lite tryckimpregnerat virke, som ofta felaktigt kan ses som räddaren i nöden på ställen som blir våta eller fuktiga. Orsaken till att det är felaktigt, är eftersom man genom att sätta tryckimpregnerat enbart tar ställning till symptomen. Åtgärdar man orsaken, så behövs det inget tryckimpregnerat virke inomhus - dessutom är det hälsovådligt...

Tryckimpregnerat virke är egentligen bara försvarbart då det är i kontakt med marken eller vid vattenytan - lägger man till miljöaspekten så borde man inte använda tryckimpregnerat trä överhuvudtaget - det klassas ju inte som vanligt träavfall utan samlas in separat på avstjälpningsplatser.
Visste du att tryckimpregnerat virke dessutom oftast är det sämsta virket av en stock - nämligen toppen. Är du observant så har du märkt att virket är mycket kvistrikt, ofta innehåller märgstrålen och dessutom spricker och vrider sig tryckimpregnerat virke mer än "vanligt" virke.

Tryckimpregnerade virket är helt enkelt ofta av så dålig kvalitet att det inte skulle hålla utan giftig impregnering - det kallas affärstaktik; dåligt virke + gift = högre pris!

hål i panelen med fri sikt ut i naturen...

Ännu kan man skönja att väggen ursprungligen varit bara ca 50mm tjock och oxo isoleringsmaterialet av naturfiber hänger kvar på några få ställen.

naturfiberisolering och tjärpapp under ytterpanelen...

Ett litet hål i golvet fick vi oxo öppnat och hör och häpna - vi stötte på plast:

golvet i anslutning till väggen...

Blandade känslor, det är kanske det som beskriver sinnesstämningen bäst.

Samtidigt, som vi inte under denna lilla rivnings-session stötte på något alarmerande, så hittade vi saker som stavas p-l-a-s-t, m-e-t-a-l-l-f-o-l-i-e och m-i-n-e-r-a-l-u-l-l.
Inte en katastrof av den kalibern att det inom ramen för sunt förnuft skulle kräva utbyte där var det är oskadat, men det är trots allt en avsevärt besvärligare riskkonstruktion än om vi skulle tala naturmaterial.

Hur som helst torde denna lilla examination innebära att Amanda nu kan börja planera hur hon vill ha det i sin lilla tågvagn...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar