lördag 31 augusti 2013

Vår förunderliga natur...

Lite förvånad blev jag då jag idag gick till lidret och fick syn på en liten filur. Larver har vi sett många under sommarens lopp på Lönntorp, men på den här märker man definitivt att vi just nu är i stan' - om inte annat så på frisyren;






hejdå!

Larven av en lönnaftonfly - eller Acronicta aceris på latin är det, men det visste du säkert redan ;o)

måndag 26 augusti 2013

Fynd...

Fynd är vad man kan kalla det!

Det är inte sagt att alla skulle bli lika lyckliga över att hitta gamla plåt-tunnor eller -fat.
Då jag idag for från snickeriet så fastnade min blick på metallskroten vid avfallskärlen - där låg en hel hög med bortslängda tunnor. Dom har innehållit kätting och är därför aningen tillbucklade, men det finns inga kemikalierester i dem.


Nu gäller det att komma underfund med om tunnorna är vattentäta - i såfall kan vi måla dem med linoljefärg i passliga kulörer och så har vi mera traditionella regnvattenstunnor, än de plastvarianter som finns vid husknutarna idag.

En lyckodag!

torsdag 22 augusti 2013

Nytt tak...

Nu då jag tänkte sammanfatta takbytet vi gjorde i somras, så kom jag underfund med varför jag inte har uppmärksammat det tidigare utan bara skjutit det framåt. Jag har helt enkelt inte så mycket att orda om det hela - jag har snarare en liten hög bilder som kan beskriva det hela:

taket som det såg ut...

glasull, glasull och glasull

på vissa ställen fanns det bergull...

Ett uppmärksamt öga ser genast att det nya taket inte blir som det gamla var och det beror helt enkelt på att vi skall få rum med lite mera isolering under taket . Tanken är att vi vid tillfälle kommer att öppna sommarrummen i övre våningen från insidan och då tar vi bort all gammal mineralull och ersätter den med något isoleringsmaterial med goda hygroskopiska egenskaper.

visst syns det att något är på gång...

i ett visst sked såg det ganska tröstlöst ut...

skräp

Vissa små detaljer hade man en möjlighet att bekanta sig närmare med.

t.ex en knutlåda uppifrån...

...eller brädfodringens övre kant.

här ser man hur viktigt ett taköverhäng är för byggnadens karaktär...

Som med alla projekt så kommer man i ett visst skede till den punkt då det vänder mot det ljusare.

brädtaket på plats...

underfilten på plats...

filten lades på trekantsribba...

inte illa!

målandet väntar vi med till nästa sommar

Avslutningsvis sätter jag upp en bild, som jag har använt som jämförelsebild gällande olika skeden och årstider. Jag har tagit bilder ur samma synvinkel för att kunna se förändringarna.

taket färdigt...

Jag kan för skojs skull sätta en jämförelsebild från 2010, dvs året före vi övertog Lönntorp.

Lönntorp 2010

Lite mera om själva takkonstruktionen blir det antagligen då vi river innanmätet i övre våningen...

lördag 17 augusti 2013

Lite byggtekniskt...

Jaha, nu är det dax för en liten byggteknisk stund - inget revolutionerande utan snarare några ganska självklara saker.

Jag skall börja med en liten målfärgsflaga, som föll ner från ett täckbräde över gula kammarens fönster då det gamla taket revs. Fast flagan är mycket smutsig, så är den mycket hel och fin - det är en sk. plastfärg eller som man ofta säger latex.

Då jag förra veckan träffade vår granne här i stan - han är pensionerad snickare - så var det förutom tal om skydd på snickerimaskiner, tal om målfärger. Han berättade om hur de då han gick i yrkesskola på 50-talet fick sig en demonstration av en ny målfärg. En representant för någon av de stora målfärgstillverkarna målade med sitt företags nyaste fina innovativa målfärg på smörpapper och så fick eleverna vänta en tid - inte så länge troligtvis, och så drog representanten bort färgen i ett helt stycke och hyllade framtidens målfärg.

"Den nya färgen bildar en hel, tät, enhetlig och färgäkta för att inte säga nästan evig målfärgsyta"

Vår granne fnyste och sade att den färgen idag borde höra till förgången tid - fast den ju tyvärr inte gör det.

sammanhållande målfärgsflaga

Det må hända att färgen är sammanhållande, men det kan man inte säga om virket som blivit intäckt av färgen:

murket virke...

Det är nog bara att ta och byta hela brädan eftersom den bara binder fukt och därmed infekterar intilliggande konstruktioner.


Veckan före vi flyttade tillbax till stan' inför hösten tog jag bort den genommurkna trallen som fanns framför dörren till torpet. Under trallen fanns en välhållen betongplatta.


Då jag tog bort trallen så öppnade det sig en möjlighet att bekanta sig med grunden under dörren och den var ju inte så tät så jag fick mig en titt under golvet.

hål i grunden

Hur jag än försökte, så lyckades det inte med "tjillevippen" - jag fick nöja mig med att sticka in kameran för att få en bild av hur det ser ut.

golvet underifrån.

Vi visste från tidigare att detta golv inte hade bytts ut och i motsats till täckbrädet ovanför gula kammarens fönster, så behöver vi här inte vara oroliga för att konstruktionerna skall murkna bort.


Mycket friskare virke får man leta efter. Det är den här typens konstruktioner och materialval som borde få varje husägare att inse att det är orättvist att skylla på "gamla trähus" då det blir mögel- och inneluftsproblem. Det är så enkelt att det är införandet av nya material och tekniker i gamla byggnader som ställer till det.

Se här under kökets och gula kammarens golv:

koksgolvet...

gula kammarens golv...

Detta är synen efter att jag tagit bort några grundstenar så man kommer åt att se in under syllen till det torp som vi övertog av en säljare som bedyrade - "plast! nej plast har inte använts någonstans då torpet har renoverats"

Det här är ju tyvärr konstruktioner som måste öppnas och åtgärdas för att förhindra förfall.

Den dagen - den sorgen!

Jag avslutar hellre med en liten tanke vi går och bollar hit och dit.

Skall det bli en öppen förstu'quist eller en sluten förstuga med plats för regnkläder?

a quist or not a quist, that's the asking?



torsdag 1 augusti 2013

Juli-projekt...

Det är som det brukar vara alla somrar - en hel massa planer och funderingar och en enda verklighet. Oftast brukar ju tyvärr dessa planer och funderingar ha en ganska liten gemensam nämnare med verkligheten.

I år kan vi dock säga att vi har en orsak till att många av planerna och funderingarna har stannat på just planerings- och funderingsstadiet - våra kära små kattungar!
Det kan låta som om det inte är en giltig orsak för att låta en massa vardagliga saker bli uppskjutna på obestämd framtid - men ärligt talat, vad är det som gör livet värt att leva? Är det kanske att gallra skog, gräva dike, reparera brygga, fara på resa, fara ut och åka båt eller att ta hand om två moderslösa kattungar?
Jag tänkte väl det - inte finns det någon given prioritetsordning utan man får en massa gåvor av ödet och då gäller det att se det positiva i det hela! Har du någonsin fått vakna var 3:dje timme för att laga kattmodersmjölksersättning åt kattungar på natten, lärt dom att gå på låda, städa undan då de begagnat matskålen som stöd för tassarna osv. - det är ett privilegium faktiskt! Låt vara att man värdesätter det allra mest då det är över.

Juli-projekt var det visst. Som det framkommit i bloggen redan tidigare, så är viken utanför bryggan muddrad i form av en ränna. Så länge det fanns vass som helt tydligt indikerade var vattnet är djupt, så var det inget problem att förklara för eventuella gäster hur man tar sig till bryggan. Nu då vi tagit bort en hel del vass ute i viken så blev det svårare, så det blev till å lösa problemet på ett ganska traditionellt vis - med sjömärken.

I lidret hittade jag två små runda flöten, klen kätting och två små ankaren - granstörar finns det hur mycket som hlest av i skogen, så det vara bara att skrida till verket.

rött och grönt!

Så här långt hade allt gått bra. Nu skulle vi då få veta om vi gjort allting rätt och om flötena kommer att bära sjömärkena.

För utsättning av sjömärkena valde vi Kellon - årsmodell 1958.

Lite justerande blev det med längden på kättingen för att få balans, men det blev riktigt bra till sist.
Nu borde det inte vara svårt att komma fram till vår brygga.

farleden till Lönntorp

Ett annat projekt, som vi inte behöver vara rädda för att skall ta slut inom närmaste framtid är vassen.
Det blev en period med nordliga vindar och högre vatten - då gällde det ju att passa på att skära vassen under vattenytan så högt upp på landbacken som möjligt.


På högra sidan om bryggan hade vi tagit vass redan några gånger i år, så det var inte ett så stort projekt, men på vänstra sidan...

...blev det lite mera

Som tur var behövde jag inte vara ensam utan fick en ivrig medhjälpare ganska fort.


Belöningen efter den dagens arbetspass blev, förutom en massa blåsor på händerna, ett lite större revir runt bryggan...


...och ögonkontakt med båtarna vid bryggan från torpet.


En bieffekt av den veckolånga perioden av nordanvindar var att vattentemperaturen vid bryggan dök från 23º till 13º och vattnet var så klart som vi inte sett det på Lönntorp tidigare. Orsaken var förståss den att nordanvindarna förde ut det varma ytvattnet och lyfte in klart och kallt vatten från Finska vikens djup.

Gällande byggnaderna så fick jag äntligen oxo i skick vedlidret, dvs jag byggde ett litet vedbås direkt innanför dörren och skiljeväggens stolpe stöder dessutom takåsen, som böjt sig betänkligt de senaste vintrarna, då det varit mycket snö

i väntan på ved...

Sommarens klart största projekt har varit förnyandet av taket på torpet - det blev takfilt på trekantsribba, men det får jag ta som ett skilt inlägg.

takprojekt...