torsdag 1 augusti 2013

Juli-projekt...

Det är som det brukar vara alla somrar - en hel massa planer och funderingar och en enda verklighet. Oftast brukar ju tyvärr dessa planer och funderingar ha en ganska liten gemensam nämnare med verkligheten.

I år kan vi dock säga att vi har en orsak till att många av planerna och funderingarna har stannat på just planerings- och funderingsstadiet - våra kära små kattungar!
Det kan låta som om det inte är en giltig orsak för att låta en massa vardagliga saker bli uppskjutna på obestämd framtid - men ärligt talat, vad är det som gör livet värt att leva? Är det kanske att gallra skog, gräva dike, reparera brygga, fara på resa, fara ut och åka båt eller att ta hand om två moderslösa kattungar?
Jag tänkte väl det - inte finns det någon given prioritetsordning utan man får en massa gåvor av ödet och då gäller det att se det positiva i det hela! Har du någonsin fått vakna var 3:dje timme för att laga kattmodersmjölksersättning åt kattungar på natten, lärt dom att gå på låda, städa undan då de begagnat matskålen som stöd för tassarna osv. - det är ett privilegium faktiskt! Låt vara att man värdesätter det allra mest då det är över.

Juli-projekt var det visst. Som det framkommit i bloggen redan tidigare, så är viken utanför bryggan muddrad i form av en ränna. Så länge det fanns vass som helt tydligt indikerade var vattnet är djupt, så var det inget problem att förklara för eventuella gäster hur man tar sig till bryggan. Nu då vi tagit bort en hel del vass ute i viken så blev det svårare, så det blev till å lösa problemet på ett ganska traditionellt vis - med sjömärken.

I lidret hittade jag två små runda flöten, klen kätting och två små ankaren - granstörar finns det hur mycket som hlest av i skogen, så det vara bara att skrida till verket.

rött och grönt!

Så här långt hade allt gått bra. Nu skulle vi då få veta om vi gjort allting rätt och om flötena kommer att bära sjömärkena.

För utsättning av sjömärkena valde vi Kellon - årsmodell 1958.

Lite justerande blev det med längden på kättingen för att få balans, men det blev riktigt bra till sist.
Nu borde det inte vara svårt att komma fram till vår brygga.

farleden till Lönntorp

Ett annat projekt, som vi inte behöver vara rädda för att skall ta slut inom närmaste framtid är vassen.
Det blev en period med nordliga vindar och högre vatten - då gällde det ju att passa på att skära vassen under vattenytan så högt upp på landbacken som möjligt.


På högra sidan om bryggan hade vi tagit vass redan några gånger i år, så det var inte ett så stort projekt, men på vänstra sidan...

...blev det lite mera

Som tur var behövde jag inte vara ensam utan fick en ivrig medhjälpare ganska fort.


Belöningen efter den dagens arbetspass blev, förutom en massa blåsor på händerna, ett lite större revir runt bryggan...


...och ögonkontakt med båtarna vid bryggan från torpet.


En bieffekt av den veckolånga perioden av nordanvindar var att vattentemperaturen vid bryggan dök från 23º till 13º och vattnet var så klart som vi inte sett det på Lönntorp tidigare. Orsaken var förståss den att nordanvindarna förde ut det varma ytvattnet och lyfte in klart och kallt vatten från Finska vikens djup.

Gällande byggnaderna så fick jag äntligen oxo i skick vedlidret, dvs jag byggde ett litet vedbås direkt innanför dörren och skiljeväggens stolpe stöder dessutom takåsen, som böjt sig betänkligt de senaste vintrarna, då det varit mycket snö

i väntan på ved...

Sommarens klart största projekt har varit förnyandet av taket på torpet - det blev takfilt på trekantsribba, men det får jag ta som ett skilt inlägg.

takprojekt...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar