söndag 20 oktober 2013

Varför göra det så svårt?

...det är en fråga som jag ganska ofta ställer mig då jag konfronteras med byggnadsvård, husbyggen och -renoveringar.
Först skall jag visa ett exempel på en byggnad från år 1890, som blivit totalsanerad eller enligt mina mått mätt totalförstörd. Jag hoppas att jag inte begår något brott då jag här publicerar bilder som finns på en fastighetförmedlingssite i marknadsföringssyfte - jag gör det i god tro. Om jag har fel så är det fritt fram att meddela mig så kan jag ta bort bilderna.
Man marknadsför alltså ett hus, ursprungligen uppfört 1890 och totalsanerat under det gångna året. Här några plock:

huset utifrån
Här ser man ju redan att det är ett hus som fått ny grund, rätats upp, fått moderna fönster och brädfodring.
Ser man sedan på bilder tagna inifrån så ser de ut så här:





Interiören har med andra ord inget med exteriören att göra.
Det är för mig ett helt grundläggande frågetecken, varför någon som attraheras av den här typens interiör kommer på tanken att renovera ett gammalt hus till något som kan jämställas med ett nybygge. Det skulle garanterat finnas personer som hade varit intresserade av att restaurera huset i dess tidsanda och med rätta material.
Denna typ av "våldtäkt" kan jämställas med att man skaffar sig en gammal mahognybåt, river ut all inredning och sedan gjuter en innermodul av glasfiber med all tänkbar elektronik.

Det värsta med denna typ av ombyggnader är att det oftast är mycket enklare att få åtgärds- eller byggnadstillstånd om man förstör en byggnad på detta vis - det är svårt för någon att förhindra ombyggnaden om ritningarna uppfyller alla tekniska krav och ombyggnaden görs enligt alla byggnadsförordningar. Alla isoleringsvärden uppfylls, fönstren har rätt u-värde, en maskinell ventilation monteras och all el och VVS görs enligt dagens krav.

Vill man däremot totalrenovera och eventuellt bygga till på en lika gammal byggnad på byggnadens villkor, med traditionella material och metoder och bevara byggnadens unika karaktär som oftast uppstått under ett drygt århundrades användning så blir det troligtvis stopp! Sedan börjar en förhandling om lösningar och kompromisser som kan ta år i anspråk - det gäller att ha turen att hitta rätt person i det kommunala maskineriet innan man ens kan börja förhandla.

Visst skulle det vara en mycket bättre lösning för de som vill bevara gamla byggnader och för kommande generationer om man kunde vända på steken. Det borde vara enklare att renovera gamla hus i gammal anda, med gamla metoder och material och ifall man nödvändigtvis vill modernisera och installera modern teknik så skulle det ske genom förhandling och specialtillstånd.

Andelen gamla byggnader som kan anses vara objekt för byggnadsvård är trots allt så liten idag att det inte kan vara frågan om att hela landets energiplanering och -image lider - det är snarare så att dagens rutiner bidrar till att förstöra ett av våra kulturarv i en accelererande takt.

ett av våra köksfönster i stan' - då vi renoverade.  Fönstret är från 1906 - väggen oxo för den delen.

Om jag inte har helt fel så skulle det i detta fall inte vara så svårt att få en överenskommelse om undantag gällande gamla byggnader ifall viljan skulle finnas på bred front.
Det finns exempel på undantag som bygger på förståelse och vilja i vårt samhälle och då tänker jag t.ex. på teater- och operascener. Rent tekniskt klassas en teaterscen som en byggarbetsplats med all scenteknik och alla faromoment och förutsätter att alla som vistas på scenen skall bära skyddshjälm som på ett bygge, men på grund av verksamhetens natur så är teaterscener befriade från hjälmtvång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar