söndag 15 december 2013

Stormen drog fram...

Då har vi fått uppleva stormen Seija här i Borgå. Jag vet inte riktigt med vilken styrka stormen drog fram, men jag har förstått att den började som sydvästlig storm som övergick i nordvästlig. Denna kombination är kanske inte den lämpligaste för Lönntorp.

När jag idag beslöt mig för att fara och ta mig en titt på Lönntorp så möttes jag först av de "avklädda" vedtravarna på sidan om lidret.

avblåsta plåtskydd...

Lyckligtvis är denna ved inte av något större värde eftersom den var gammal redan då vi övertog Lönntorp.

Följande syn var kanske lite mindre angenäm:

klättertallen

Pojkarnas klättertall orkade inte stå emot nordvästan och det är oxo i detta sammanhang man förstår varför stormkombinationen SW > NW inte är så lyckad på Lönntorp.
SW-stormen driver in vatten i Finska viken som tillsamman med Borgå å's utlopp gör att vattennivån stiger ansenligt. Följden blev att klättertallens rötter stor i vatten och därmed oxo ganska mjuk mark och då är det inte en så oöverkomlig uppgift för NW-stormen att pressa ikull trädet och lyfta upp rötterna.

elstolpen till vänster måste säkert oxo förnyas

Om man vill se det positiva i situationen, så kan man ju konstatera att elledningen som tallen blev och hänga på skyddade enen som annars skulle ha blivit direkt under. Den andra positiva saken är att jag nog redan under sommaren tittade på tallen och konstaterade att den nog säkert i något skede måste tas ner eftersom den är så nära el-ledningen - den saken behöver jag inte fundera på längre el-verket sköter den saken!

Då var det bara att ta sig vidare till bryggan för att se hur det står till där - jag skall börja med en lite mera stäningsfull bild:

högvatten...

Det var ganska högt vatten, men som tur var hade jag lyft upp Kellon på bryggan senast jag var på Lönntorp. Det fanns dock en annan båt som jag inte lyft någonstans och den passade Seija på att bestraffa för det:

lilla träbåten

Jag skall försöka befria lilla träbåten från sin påträngande kusin i veckan om jag har tid. Med god tur har det inte uppstått några större skador.

Vi skall fortsätta vår lilla vandring, och då ser man på vägen tillbaka från piren hur högt vattnet varit då det varit som högst:

max. vattenstånd...

På den ljusa randen på gräsmattan ser man hur högt vassen flutit.

Följande strandträd som kommit ner ligger utanför tågvagnen.

strandbjörk

Det är relativt mycket jobb med att få undan en björk av den här kalibern, men å andra sidan blir det en hel del ved av den oxo. Det allra bästa trots eländet är att björken stod på grannens tomt och i somras funderade jag på hur vi skall gå tillväga för att eventuellt få fälla den i framtiden. Det skulle ge Amanda en bättre utsikt från tågvagnen - men det behöver vi då inte fundera på nu heller...

friare utsikt.

Nu behöver Amanda bara fälla den främre björken, så har hon ganska bra utsikt..

Här kommer ännu några träd som inte orkat stå ordentligt mera:

en gran i skogsdungen bakom brunnen...

en stor björk som sällskapade med en mindre gran...

Det här är nog igen ett fint tecken på att människan inte skall börja blåsa upp sig för mycket då hon står inför naturens krafter. Därför ar det inte heller någon idée att bekymra sig över det som skett. Genom att bekymra sig får man inte träden att resa sig utan det räcker för min del att konstatera att inga byggnader blivit skadade... resten får vi reda upp vid passligt tillfälle...

2 kommentarer:

  1. Vår biosfär behöver liggande träd som är hem för massvis med mikroorganismer. Så ta inte bort dem som fallit ;)

    SvaraRadera
  2. Jag tror knappast att mikroorganismerna blir utan lämplig miljö - naturen verkar ha varit mer eller mindre orörd de senaste 20 åren, så liggande träd finns det nog i terrängen så att vi oxo kan dela med oss ifall du är intresserad...

    SvaraRadera