tisdag 25 mars 2014

Några besök...

Nu har vi varit några gånget på Lönntorp sedan skogshuggaren har börjat fälla träd. Varje gång man kommer så ser det lite annorlunda ut.
En gång var jag med bara pojkarna där och då passade de på att ta med sig sina RC-bilar. Visserligen skall de inte köras då det är vått, men det finns lika många förklaringar som fallna träd på Lönntorp, varför det inte är skadligt att köra på lite snö, fast den sedan smälter och blir vatten i bilen...


Nu har skogshuggaren rört sig närmare vägen och dasset börjar komma fram.


När man tar sig en närmare titt på de fällda träden så blir man mera och mera övertygad om att det nog inte är frågan om träd som man i första hand ger sig själv på.


Ursprungligen hade jag tänkt mig att det skulle kunna vara antingen ganska dåliga stammat med tanke på röta eller så skulle det vara ganska tätvuxet på grund av att det var så tät skog som träden stod i.
Ibland kan man ha helt fel:

Varken röta eller tätvuxet...

Några dagar senare kom vi igen på besök och då hade det gått precis så som jag hade tänkt mig. Terrassmöblemanget hade gjort sitt (se inlägget "Det är mitt fel..."):

snö på bryggan...

Fördelen med snö är att man ser bättre vem som har varit på besök:

Liten möter stor, men knappast samtidigt...

Snöföret var som tur ganska kortvarigt, så följande besök skedde i vårkänslornas tecken...

Hängmattan kom fram...


Nu är det inte många träd som står runt dasset mera - det är några tallar och björkar.
Går man upp på vägen och ser ner mot stranden från grannens vägskäl så ser det helt annorlunda ut:

Min kamera tycks ha gröna värderingar...

Eftersom det var ganska varmt så ville jag ta en bild på snö och is vid bryggan, för att kunna bilda mig en uppfattning om hur mycket snön smälter. Bilden jag tog på förmiddagen är här:


På eftermiddagen var det inte så mycket att jämföra med:


Vattnet hade stigit med närmare 30 cm på några timmar. Man fick nu oxo en uppfattning om hur "viken" på sydvästra sodan om piren ser ut då den är vattenfylld.

Vår nya vik...


onsdag 12 mars 2014

Jiihaaa...

...en lång väntetid är förbi. Idag var den dag då skogshuggarna skulle komma och hör och häpna - dom kom!
Det var förstås omöjligt för oss att låta bli att fara ner till Lönntorp och ta oss en titt på det hela.
Det första som mötte oss var det här:


Välkomstvyn har ändrat sig något - man ser liksom lite mera hav!
När vi kom fram till hygget blev vi ganska övertygade om att vi har haft en ganska rätt uppfattning när vi har tyckt att det har funnits ganska många träd på tomten.



Man fick en helt ny uppfattning om tomtens beskaffenhet. Omgivningen kring torpet känns förstås mycket större och inte lär den känslan avta bara man får bort stockarna.



Huvudorsaken till vår utflykt var som sagt skogsavverkningen, men när två herrar upptäckte att det kan finnas lite vatten vid bryggan så blev det ju att gräva fram några båtar...


Ännu några inte helt fyskam-vyer, som jag inte kunde låta bli att fånga.



Nu ser vi fram emot att se hur solen kommer att bete sig vid trädgårdslandet. Mycket kommer avverkningen att ge, men det finns en sak den oxo tar - en del av fågellivet!
Det får vi lära oss att leva med.

söndag 9 mars 2014

Det är mitt fel...

...men jag vet nog inte om jag vågar berätta genast vad som är mitt fel. Först tänker jag nog göra ett svep genom de två dagar som jag har haft en möjlighet att greja några timmar per dag på Lönntorp.
Det första projektet jag hade framför mig var att befria gårds-enen från sin påflugna granne - klättertallen.
Det var ju under en vinterstorm, som tallen kom ner och lade sig på både elledning och enen.


Med hjälp av en samarbetsvillig motorsåg så gick det ganska behändigt att åstadkomma lite ved av tallen.

nu återstår det främst att hugga...

Samtidigt som jag höll på såga upp tallen så kom ett mycket efterlängtat telefonsamtal - det var skogshuggaren! Han sade att han kommer att börja fälla träd inkommande vecka. Han börjar med de stora träden som är bakom brunnen från huset sett.

Här hoppas vi få en ny utsikt inom kort...

Det känns mycket skönt att äntligen få en början på trädfällningen, eftersom mycket annat är beroende av den. Förutom att det måste fällas träd, så borde det oxo städas upp i skogen. Många ikullfallna träd är ännu kvar efter förra ägaren, men många har vinterns stormar sett till att har kommit till.

många döda träd har fallit i vinter...

Idag tog jag mig friheten att ge mig på den vass som finns uppe på landbacken nedanför gården. Eftersom vattnet har varit ganska lågt så tänkte jag mig att jag mejar vassen nu så är det sedan lättare i sommar att hålla efter ny vegetation om man inte har den torra styva vassen i vägen.

så här såg det ut före jag började...
...så här såg det ut efteråt.

Eftersom det tydligen finns de som läser in lite vad som helst i mina texter så skall jag passa på att i detta sammanhang intyga att mejandet av vassen vid stranden inte innebär att jag varken planerar eller kommer att förverkliga en ångbåtsbrygga, allmän badstrand eller ett båtupplag för fritidsbåtar - bara så ni vet!


Strandängen kommer dock förhoppningsvis att bli större skall vi tro - om vi håller efter den med lien.

Som vanligt den här tiden då isen börjar bli ganska svag, så hittar man alltid någon som utmanar sitt öde.

så länge jag såg dem så var de uppe på isen...

Vid bryggan ser nog isen allt annat än förtroendeingivande ut.


Tittade man lite närmare på isen, så kunde man ta del av ett litet fenomen som avspelar sig då det ännu ligger gammal is på havet samtidigt som det blåser ganska häftigt, vilket det gjorde idag.
Vid ett av de hål som har bildats i isen kunde man se hur havsvattnet stundvis pumpades upp på isen, för att sedan rinna ner igen.

vattenvirvlar vid ett hål i isen.

Ja-ja, så var det ju det där med mitt fel! Som jag redan berättade så kommer skogshuggaren i veckan och då var jag så vänlig att jag fixade till en pausplats åt honom - och hur det nu var så stod plötsligt hela terassmöblemanget på terrassen och det betyder ju då att det är mitt fel ifall vi ännu får snöoväder med en påföljande kallperiod - men jag kunde bara inte låta bli - den 9. mars!

mycket snö är det inte kvar...

Jag kan inte heller låta bli att sätta till följande bild som försvar för mitt agerande - det helt enkelt bara började klia i fingrarna...

Ganska otroligt ifall det skulle vara våren redan...

måndag 3 mars 2014

Sportlov och lite annat...

Så var det dax för lite sportlov igen. Vintern har ju inte riktigt varit den hårdaste om man uttrycker det på det viset. Under några veckors tid var det möjligt att åka skridsko på naturis utanför skolan, men i februari började det redan bli lite mildare igen.
Trots allt fanns det lite snö kvar ännu då sportlovet började, så vi tog tillfället i akt och tog oss ut till Lönntorp.


Vi var alla utom Ninni, som var ledare på skriftskoleläger någonstans norr om Jyväskylä.

Backarna kanske inte är de mest skräckinjagande på Lönntorp, men där viljan och glädjen finns, så finns oxo möjligheterna.

T.o.m. en hoppbacke var det möjligt att åstadkomma vid husknuten och stilarna varierar.

En del flyger högt genom att dra upp knäna...

...medan andra tar vingarna till hjälp.

Sedan finns de de som snowboardar och inte kommer upp över knölen...

Denna vinter har vi egentligen inte varit på Lönntorp överhuvudtaget, vilket betyder att vi inte har det så hävt när det gäller att ställa till med en måltid - det blir att ta med sig något som går att värma i ugnen och sedan får man ta disken med sig till stan'.

En lyxig sportlovsdukning med tillhörande plastmuggar och ketschupsflaska...

Efter sportlovet tog det inte länge, så såg terrängen ut så här:

Den nya utsikten, när den stora björken är borta...


Högvattnet i höstas sköljde en hel del vass upp på piren...

Det är nästan torrt i skogen...

Det är inte mycket snö kvar just nu, men vi är trots allt bara med nöd och näppe inne i mars, så det kan nog komma ganska mycket snö ännu om det vill sig.
Den sista bilden påminner mig oxo om att det just nu ser ut som om vi snart skulle få en skogshuggare till Lönntorp och då finns det ju lite mera hopp om egna odlingar i sommar - vi får se...