söndag 9 mars 2014

Det är mitt fel...

...men jag vet nog inte om jag vågar berätta genast vad som är mitt fel. Först tänker jag nog göra ett svep genom de två dagar som jag har haft en möjlighet att greja några timmar per dag på Lönntorp.
Det första projektet jag hade framför mig var att befria gårds-enen från sin påflugna granne - klättertallen.
Det var ju under en vinterstorm, som tallen kom ner och lade sig på både elledning och enen.


Med hjälp av en samarbetsvillig motorsåg så gick det ganska behändigt att åstadkomma lite ved av tallen.

nu återstår det främst att hugga...

Samtidigt som jag höll på såga upp tallen så kom ett mycket efterlängtat telefonsamtal - det var skogshuggaren! Han sade att han kommer att börja fälla träd inkommande vecka. Han börjar med de stora träden som är bakom brunnen från huset sett.

Här hoppas vi få en ny utsikt inom kort...

Det känns mycket skönt att äntligen få en början på trädfällningen, eftersom mycket annat är beroende av den. Förutom att det måste fällas träd, så borde det oxo städas upp i skogen. Många ikullfallna träd är ännu kvar efter förra ägaren, men många har vinterns stormar sett till att har kommit till.

många döda träd har fallit i vinter...

Idag tog jag mig friheten att ge mig på den vass som finns uppe på landbacken nedanför gården. Eftersom vattnet har varit ganska lågt så tänkte jag mig att jag mejar vassen nu så är det sedan lättare i sommar att hålla efter ny vegetation om man inte har den torra styva vassen i vägen.

så här såg det ut före jag började...
...så här såg det ut efteråt.

Eftersom det tydligen finns de som läser in lite vad som helst i mina texter så skall jag passa på att i detta sammanhang intyga att mejandet av vassen vid stranden inte innebär att jag varken planerar eller kommer att förverkliga en ångbåtsbrygga, allmän badstrand eller ett båtupplag för fritidsbåtar - bara så ni vet!


Strandängen kommer dock förhoppningsvis att bli större skall vi tro - om vi håller efter den med lien.

Som vanligt den här tiden då isen börjar bli ganska svag, så hittar man alltid någon som utmanar sitt öde.

så länge jag såg dem så var de uppe på isen...

Vid bryggan ser nog isen allt annat än förtroendeingivande ut.


Tittade man lite närmare på isen, så kunde man ta del av ett litet fenomen som avspelar sig då det ännu ligger gammal is på havet samtidigt som det blåser ganska häftigt, vilket det gjorde idag.
Vid ett av de hål som har bildats i isen kunde man se hur havsvattnet stundvis pumpades upp på isen, för att sedan rinna ner igen.

vattenvirvlar vid ett hål i isen.

Ja-ja, så var det ju det där med mitt fel! Som jag redan berättade så kommer skogshuggaren i veckan och då var jag så vänlig att jag fixade till en pausplats åt honom - och hur det nu var så stod plötsligt hela terassmöblemanget på terrassen och det betyder ju då att det är mitt fel ifall vi ännu får snöoväder med en påföljande kallperiod - men jag kunde bara inte låta bli - den 9. mars!

mycket snö är det inte kvar...

Jag kan inte heller låta bli att sätta till följande bild som försvar för mitt agerande - det helt enkelt bara började klia i fingrarna...

Ganska otroligt ifall det skulle vara våren redan...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar