tisdag 17 juni 2014

Tänk så livet vore tråkigt utan naturen...

Naturen slutar helt enkelt inte att fascinera mig. Det finns en massa olika saker man kan se bara genom att hålla ögonen öppna.
Sedan finns de oxo de saker som kräver lite mera än öppna ögon! - vad ser du på den här bilden?

en vanlig blomma?

Det är nu naturen står i blom. Här kommer en lite kavalkad av det naturen har att bjuda på, bara man tar sig tid att titta på den;






Fråga mig icke vad dessa blommer heter - det hör inte riktigt till min starka sida att hålla reda på blomnamn.
Har man den förmåga som vår mor i huset så kan man oxo kombinera ihop diverse olika sommarbuketter. Här en mycket enkel sommarvariant;


När vi tog oss an Lönntorp, så var det inte så mycket till blomsterängar vi såg. Det var mestadels hallonbuskar, kirskål, småträd och sly.
Genom att leka gammaldags småbonde så tog det inte så länge innan det började dyka upp diverse olika ängsblommor här och där.



Att leka gammaldags småbonde innebär i praktiken att man leker att man har djur och sköter sina marker utgående från det.
Det absolut viktigaste är att man ser till att röjsågs- och slyklippartanken är och hålls tom men lien vass. Sedan vi kommit till Lönntoerp så har jag inte startat röjsågen eller slyklipparen utan enbart använt lien.
Det gäller att meja ängen en gång efter att den varit i blom och en gång på hösten - och nu till det viktigaste!
Fast man inte har djur så skall man låta "höet" fröa av sig medan det torkar för att till sist samlas in. Det viktiga ordet är UTARMNING!
Om man låter den klippta vegetationen ligga kvar så blir blir ängen för näringsrik och då kommer det upp en massa växter som man inte vill ha.

Förutom växter så finns det en hel del i djurvärlden som är av intresse så här i början av sommaren.




Det som jag fäste lite extra uppmärksamhet vid var ett litet bo i en lövhög. Jag var främst rädd för att vår katt Frida skulle upptäcka det. Jag försökte övertala rödhakemamman att inte föra ett sådant himla väsen bara för att Frida är i närheten. Om Frida inte har upptäckt boet tidigare så gör hon ju det om mamman uppmärksammar henne på det.


Märkligt nog så har Frida inte upptäckt boet, fast det är på marken bara några meter från huset. Jag har kunnat följa med boet och har sett då det enbart varit ägg i boet och sedan när det kläcktes ungar.
I ett skede lade jag märke till att mamman, varje gång hon flög upp då man kom för nära, lyckades dra med sig ett ägg så att det rullade lite utanför bokanten. Jag utgick ifrån att hon rullar in det igen då hon kommeer tillbaka.

Jag hade fel! Idag förstod jag vad som är på gång.
Då jag tittade in i boet idag så insåg jag att allting inte stod rätt till - ur en rödhakes perspektiv alltså.

Är man dock en gök, så är allt precis just så som det skall vara!


En ganska osympatisk typ, men trots det intressant att följa med.

Ja, så var det ju då de saker som kräver lite mera än öppna ögon - något som inte alla ser genast, men med lite hjälp så klarnar det ganska fort!


söndag 1 juni 2014

Byggnadsvård, del 8, dax igen...

Det är en tid sedan jag varit inne på byggnadsvård, men det har sina orsaker...

Den som har följt med bloggen kommer kanske ihåg att vi förra hösten fattade beslutet att inte ha någon form av värme påkopplat i torpet på vintern - orsaken var den överhängande risken för fuktskador i stomvirket på grund av de olika sorters plast- och plasthaltiga folier vi hittat i konstruktionerna.

Kanske jag i detta skede borde betona att meningen med detta inlägg inte i första hand är att beskylla någon för att, mot bättre vetande, ha gjort något fel under åren utan det skall snarare fungera som ett varnande exempel så att möjligast många kan undvika liknande misstag i framtiden.

Den stora chocken kom då vi upptäckte att det inte fanns plasthaltig folie enbart på insidan av det isoleringsmaterial som ersatt stockar, utan även på utsidan av isoleringen.

plasthaltig aluminiumfolie under brädfodringen

Då jag öppnade folien kunde man ganska entydigt se att hela väggen, från syllen till hammarbandet åtgärdats på samma gång.


Jag stack in en grön lapp igenom brädväggen bakom isoleringen för att se var den kom igenom på insidan;

grön lapp igenom väggen

Tar man sig en närmare titt på folien så kan man oxo lätt se att den har en plastfolie inbakad, vilket betyder att den är diffusionstät (släpper inte igom fukt).


Om man är medveten om att varmare luft absolut sett kan innehålla mera fukt än kall luft och naturen dessutom strävar till jämvikt så förstår man att det under kallare perioder förekommer en fuktvandring inifrån den varmare inomhusluften mot den kallare uteluften och då kan det se ut så här då fuktvandringen förhindras av en diffusionstät hinna på den kallare sidan av isolering och stommvirke;


Den fukt som kondenserar mot foliens insida sugs upp av allt organiskt material på den sidan av folien, med den påföljd att virket ruttnar och eventuellt möglar, isoleringen möglar och metall så som spikar rostar.
Har mössen dessutom huserat i isoleringen och hämtat in diverse organiskt material i form av t.ex. frön så börjar även dessa att ruttna och mögla...

ingen vacker syn...

Som en liten parentes vill jag påminna om att fuktvandringen sker i den motsatta riktningen om det är t.ex. närmare 30 grader varmt ute och man kyl ner huset med en luftkonditionering...

En liten parentes till - det kan kanske kännas enklast att dra slutsatsen att det bästa vore att ta bort så mycket organiskt material som möjligt och bevara enbart plast och dylikt. Det är precis vad man ofta gör då det gäller t.ex. skolsaneringar - alltså inget att rekommendera! Kanske ännu krydda med en liten maskinell ventilation för att få bort all fukt?

Det är oxo vissa andra insikter vi har fått medan vi har rivit de konstruktioner och material som absolut måste rivas eftersom vi oxo skall vistas på Lönntorp vintertid. Förutom väggarna så har vi rivit innertaket i övre våningen eftersom det helt uppenbart läckte på flera ställen som vi inte kunde lokalisera - vi upptäckte ju bara efter att vi demonterat väggpanelen i ljusröda kammaren att stommvirket blev vått vid kraftigt regnväder. Orsaken till att väggen blev våt var helt enkelt en diffusionstät aluminium/plastfolie i taket - vattnet som läckte in på olika ställen i yttertaket "åkte rutschkana" på folien tills den tog slut vid hammarbandet...

månlandskap i taket...

...sen var det bara att rinna ner längs innerväggen...

väggen efter ett regn före yttertaket byttes...

Då vi öppnade väggarna i övre våningen blev vi inte direkt mycket gladare heller - det fanns en massa olika material och konstruktioner som inte har något med ett sunt hus att göra...


På bilden här ovan ser man från vänster sett först en plasthaltig aluminiumfolie, som var bakom en målad spånskiva. Följande är bergull, sedan plast och till sist brädfodringen, eller ytterpanelen om man så vill.
När allt var bortplockat så kunde man bekanta sig med hammarbandet som ullen låg emot;

det vita är knappast pudersocker eller potatismjöl...

Noteras kan kanske oxo att jag då jag tog bilden redan hade dammsugit bort allt löst skräp...

Någon konsekvens i materialval och konstruktion kan man inte heller upptäcka, vilket definitivt innebär att vi måste öppna alla ytor i övre våningen...

"Norra kammaren" - bakom glasullen fanns det aluminium/plastfolie
"Södra kammaren"

På bilden ovan kan man klart se att denna vägg umgåtts ganska intimt med fukt i olika former...
...och resultatet ett par meter vänsterut ser ut så här:

ett något mjukt hammarband...
samma hammarband efter dammsugning...

Det finns ju något som heter lättbetong - kanske detta kunde kallas för "lätt-timmer". Förhållandet virke-luft torde stämma ganska bra.

Att det inte enbart är frågan om ytterväggarna som måste ses över kan man se på följande bild - det är frågan om en mellanvägg i övre våningen;


Nåja, kanske det får vara nog för denna gång och jag hoppas att jag fått någon övertygad om att det definitivt inte skall finnas någon form av diffusionstäta folier i traditionellt byggda hus...