söndag 2 juni 2019

När klockan inte har stannat...

Jag har vuxit upp med mekaniska väggur, som både tickar och slår. För mig har tickandet alltid representerat husets själ och det har givit mig ro i tillvaron.
Tickandet hjälper mig att hålla fötterna på jorden och se på tillvaron ur ett helhetsperspektiv - tiden går tryggt och opåverkbart vidare i en lugn takt och det är min tolkning av tiden som bestämmer min sinnesstämning - försöker jag klämma in mera än det ryms under en viss tidsperiod, så kan det bli hett om öronen...
Nåjo, det blev lite filosofiskt, men orsaken därtill är den att jag idag vid mitt besök på Lönntorp kunde konstatera att klockan gått oavbrutet sedan mitten av april, vilket i sin tur betyder att vi har haft tid att fara ner nu och då under våren.


Jag tänkte nu sätta upp en bildkavalkad från tideperioden då klockan gått, men så att jag börjar från maj månad och går tillbaka till april.


 Av någon anledning har den här våren varit en sådan att mössen har hittat in i torpet på ett helt annat sätt än tidigare. En del tycker mindre om det, medan andra är riktigt nöjda med situationen


Lika överraskad blir jag varje år hur fort solnedgången vandrar norrut längs den motsatta strandlinjen under våren


I maj blev det också lämpligt regnigt väder i kombination med ett veckoslut, då vi hade möjlighet att stanna och elda ris från några år tillbaka. 


Under våren stötte jag på en ny bekantskap för mig, då jag samlade gamla grenar och trädstammar på det område som ännu för några år sedan var skog. Jag trodde först att jag såg en röd plastkort till en flaska eller något liknande, men det visade sig vara något som heter scharlakansröd vårskål - en svamp alltså;


Under hela våren har vattnet varit mycket lågt i Finska viken och då ser bryggan inte så förtroendeingivande ut. På den ser man också att isen jobbat en del under vintern.


Vid lågvatten kan man också få syn på en och annan fisk vid bryggan. Personligen tycker jag att gäddan är som bäst då den är som på bilden, d.v.s. i vattnet. Orsaken är troligtvis den att jag som barn och yngling lade ganska mycket långrev med min far på Åland och då var Gäddan en ganska vanlig fångst, vilket ju ledde till att den skulle ätas - det blev aldrig min favorit, för att uttrycka det diplomatiskt...


En annan fördel med lågvattnet är att man kan göra saker på havsbottnet, som vid högre vatten är svårt. Den här våren tog jag bort så mycket plast som jag fick från stranden. Jaa, just det plast - det fanns en tid då man trodde att det skulle gå att fixa till en lättskött sandstrand med plast under sanden. Det kanske var lättskött de första åren, men nu då vassen vuxit igenom plasten och sanden enbart kan förnimmas med handen under dylagret så är det allt annat än fiffigt och lättskött.


Det är ofta i april, som snötäcket smälter bort och då får man alltid en mycket fin bild av hur terrängen ser ut, eftersom det mesta försvinner då det börjar grönska. Det var också på våren före vi bestämde oss för stället, som vi kunde se all den potential som fanns gömd i det höga slyet och skogsvegetationen föregående sensommar.